Botaniska Föreningens i Göteborg möte

torsdagen den 25 oktober 2012 i Botanhuset

 

  Detta möte utgjordes av en “medlemmarnas afton”, varvid följande medlemmar i Föreningen förevisade digitala bilder och berättade om botaniska minnen från våren, sommaren och hösten som gått: Eva Anders­son, Neil Crawford, Pelle Dalberg, Johan Grudemo, Hans Starnberg och Erik Ljungstrand.

 

  Eva Andersson började med att visa ett urval bilder från Föreningens exkursioner under år 2012, inledda med en bild från långexkursionen till Uppland, där deltagarna vandrade runt i ängsmarkerna vid Ridders­holm. Eva berättade att det hade varit en ovanligt intensiv säsong: hon hade inte bara studerat växter, utan även fjärilar och fåglar. Vi fick se Föreningens nyvalde ordförande Aimon Niklasson hålla ett anförande vid sin exkursion till Årekärrslunden den 3 maj, där vitsipporna Anemone nemorosa blommade som bäst utmed bäcken. Vårblommorna har ju alltid en särskild lockelse; vi fick skåda blommande vårbrodd Antho­xanthum odoratum och gulsippa Anemone ranunculoides, vilken senare art lunden är speciellt känd för. Nybörjarexkursionen till Labbera (i Råda) den 10 maj hade visat den skira grönskan av nyutslagna bokar Fagus sylvatica, men Eva hade också fått se en för henne ny art, getris Diervilla lonicera, vilken här torde ha sin rikaste förekomst som förvildad i Sverige. Den traditionella exkursionen till Älgön under ledning av Lars Arvidsson hade ägt rum den 27 maj i underbart väder. Från denna utflykt visade Eva slankstarr Carex flacca i full blom, den lilla näpna källarven Stellaria alsine (strax innan hade man sett våtarv S. media), och därefter en stor överraskning, en helt ny art för Bohuslän: bokarv S. neglecta, som hade hittats av sekre­teraren. Från den ytterst artrika lunden på Älgöns nordöstra del visade hon även tvåblad Listera ovata, och uppe vid öns högsta topp hade en vacker makaonfjäril Papilio machaon till sist satt sig på en nyligen över­blommad enbuske Juniperus communis och låtit sig fotograferas. Eva visade blommande (vanlig) berberis Berberis vulgaris, getingblomster Geum rivale ´ urbanum, vitblommigt tjärblomster Viscaria vulgaris an­gripet av parasitsvampen ståndarsot Microbotrydium violaceum, rika “mattor” med “Årets växt”, kattfot Antennaria dioica, samt ännu en ny art för Bohuslän, backfryle Luzula divulgata, även den funnen av Erik Ljungstrand, varefter en fullt utslagen, rikblommande vippa av luddhavre Helictotrichon pubescens fick av­sluta exkursionen till Älgön. Försommarexkursionen till Näsbokrok den 6 juni hade även bjudit på vackert väder, och Eva kunde visa oss smultronvisslare Pyrgus malvae (på blodrot Potentilla erecta), en fjäril hon inte tidigare visste sig ha sett. Bland områdets växter skådades hedfryle Luzula congesta (med en fästing Ixodes ricinus!), ärtstarr Carex oederi, utsökt blommande strandkål Crambe maritima (på vilken även en nymf av någon gräshoppeart kunde ses) samt ett hanindivid av bergssyra Rumex acetosella i bästa blom. Orkidéexkursionen till Kinnekulle den 16 juni hade varit första delen av en mycket intensiv naturhelg för Eva. Här studerade vi inte endast orkidéer, utan även rödkämpar Plantago media (med osedvanligt kraftigt rödlila ståndarsträngar), ljus solvända Helianthemum nummularium ssp. nummularium, rariteten kalknarv Arenaria gothica, knappt utslagen gullhavre Trisetum flavescens, glänsande glansnäva Geranium lucidum, förvildad råg Secale cereale samt fjärilen gulvingad fältmätare Camptogramma bilineata, men givetvis såg deltagarna orkidéer, inte minst rikligt med guckusko Cypripedium calceolus. Andra visade arter från Kin­nekulle var akleja Aquilegia vulgaris (med en besökande obestämd fluga), gräset vete Triticum aestivum, svart trolldruva Actaea spicata, vars blad visade en vacker symmetri, samt ormbunken uddbräken Polystic­hum aculeatum, vars småblad erinrade om fraktala mönster. Ett sensationellt nyfynd hade föranlett en sen resa till norra Billingen den 8 augusti, vid Sotaliden hade en snyltrot påträffats under en berberisbuske och av upptäckaren förmodats vara berberissnyltrot Orobanche lucorum. För att kontrollera detta hade sekre­teraren ombetts resa dit, och Eva hade fått följa med. Det hade regnat under en stor del av dagen, men nyss slutat vid ankomsten till Sotaliden, där Erik efter noggrann granskning i medhavda floror, tidskriftsartiklar och t.o.m. levande jämförelsematerial från odling i Göteborg hade kunnat konstatera att bestämningen var riktig. Vi såg nyss berberis i blom, nu däremot med nästan mogna frukter. Berberissnyltroten hade ännu några färska blommor kvar högst upp i blomställningarna. Detta är den första fyndorten för denna art ute i “vild natur” i Sverige. Exkursionen till Bohus fästning den 14 augusti hade bjudit på strandgräsen jätte­gröe Glyceria maxima och grenrör Calamagrostis canescens (båda vackert avfotograferade mot vattnet) samt blommande backlök Allium oleraceum, varefter en “extra expedition” hade gått till Backa sandhåla i Nödinge, där Pelle Dalberg hade funnit renlosta Bromus arvensis (och italienskt rajgräs Lolium multiflo­rum), och där Erik hade kunnat fylla på med renkavle Alopecurus myosuroides. Exkursionen till Sönner­bergen den 18 augusti hade gett vackert blommande vägtåg Juncus bufonius (med chasmogama blommor), likaså blommande saltört Suaeda maritima i klippsprickor, hampflockel Eupatorium cannabinum med en besökande amiral Vanessa atalanta, ävenledes blommande sodaört Salsola kali på den steniga stranden, en stor larv av makaonfjäril på strandkvanne Angelica archangelica ssp. litoralis, livligt blommande havs­sälting Triglochin maritimum (i honfas med yviga vita märkesflikar), fyrling Tillaea aquatica (med både blommor och frukter), kärrdunört Epilobium palustre, ett våthål fullt med rödorange ängsull Eriophorum angustifolium och med blommande ljung Calluna vulgaris på klipporna i bakgrunden, samt slutligen de unga knopparna av stor käringtand Lotus pedunculatus med sina karakteristiskt bakåtvikta foderflikar. På sin arbetsplats (i lunchrummet) hade Eva den 21 augusti fått se en eldsnabbvinge Thecla betulae, av vilken vi fick skåda ett fotografi. En botanisk resa till Söderhamnstrakten som Eva företagit på egen hand den 16 september hade vid Kinsta gett glesstånds Senecio ovatus (som var lätt att träffa på) och bantörel Euphor­bia agraria (för vilken det behövdes en exakt beskrivning av lokalen, den enda kända i Norden). Den se­nare kommer sannolikt att försvinna fullständigt i samband med bortrivning av järnvägen i höst och vinter, så detta var förmodligen “sista chansen” för Eva att “kryssa” bantöreln i Sverige. På en grusgång i Jön­köping hade piggkörvel Caucalis platycarpos dykt upp “ur intet”, varför Eva hade åkt dit den 23 septem­ber för att även hon få den förevisad av upptäckaren Martin Sjödahl. Föreningens ruderatexkursion den 29 september hade Eva också varit med om, på Götaledstoppen blommade oerhörda mängder av blå snokört Echium plantagineum och kornvallmo Papaver rhoeas, medan (det odlade) labruskavinet Vitis labrusca visade vackert höstfärgade blad. Nära den f.d. “Kvarnen Tre Lejon” besågs en vitblommig form av ljust kungsljus Verbascum thapsus, på komposthögarna vid Lärje blommade stor blomstertobak Nicotiana ala­ta, och ute i Gunnilse grusgrop hade exkursionsledaren Erik kunnat uppvisa en ny art för Europa: korian­derpelargon Pelargonium myrrhifolium var. coriandrifolium (dock endast i knopp). På samma plats sågs även linstownunneört Corydalis linstowiana, som hittades här som ny för Sverige för några år sedan, och vackert blommande luktaster Aster novae-angliae (syn. Symphyotrichum n.). Från Munkegärde soptipp kunde Eva framvisa skönheten hos en nyutslagen blå bolltistel Echinops bannaticus, medan vi på lokalen för “rara ärtor” vid Södra Aröd i Solberga hade fått se såväl gulvicker Vicia lutea, getingspindel Argiope bruennich som luddvial Lathyrus hirsutus. Efter att ha uppvisat både skägg-gräs Polypogon monspelien­sis och kanariegräs Phalaris canariensis från Tagene soptipp avslutade Eva med en krokodil från Näsbo­krok som “tappat luften” (upphittad av Per-Arne Lindgren) samt ännu en guckusko från Kinnekulle.

  Neil Crawford hade, tillsammans med sin fru Ragnhild, deltagit i den exkursion till Padjelanta som Mora Aronsson och Thomas Strid ledde i somras. Därifrån fick vi se dvärgsyra Koenigia islandica på Stuor Ti­ter, blott 1 mm hög, ännu blommande lapsk alpros Rhododendron lapponicum (våren och även sommaren var sen i fjällen i år!), den lilla vackra mossljungen Cassiope hypnoides (syn. Harrimanella h.), skrednarv Arenaria norvegica från det klassiska blomsterfjället Unna Tuki, raggfingerört Potentilla hyparctica från den svenska primärlokalen, Kapasåives toppkam (dit det inte var så lätt att ta sig, och ej heller komma ned i dimman) samt utsikten över sjön Virihaure mot Kollomolokis åsar i norr. Neil hade också satt ihop en fem minuters film från resan till Virihaure. Filmen visade, förutom sköna utsikter över det omväxlande fjälland­skapet företrädesvis från helikopterresan (med en “Bell 206L–1 Long Ranger II”) mellan Kvikkjokk och Staloluokta, även ett flertal växter från Padjelanta: kung Karls spira Pedicularis sceptrum-carolinum, liten blåklocka Campanula rotundifolia, skogsnäva (eller midsommarblomster) Geranium sylvaticum, isranun­kel Ranunculus glacialis, raggfingerörten på Kapasåives topp, björnbrodd Tofieldia pusilla, lapsk alpros (och kantljung Cassiope tetragona), lappögontröst Euphrasia salisburgensis, skönheten brandspira Pedi­cularis flammea samt norskpyrola Pyrola rotundifolia ssp. norvegica, men även djur som tamren Rangi­fer tarandus och smålom Gavia stellata, jämte andra deltagare i exkursionen och landskapet kring Stalo­luokta. Brist på elförsörjning i Staloluokta hade gjort att Neil inte kunnat filma mera, tyvärr.

  Pelle Dalberg tog så över och inledde med bilder från exkursionen till Älgön i slutet av maj. Vi fick skåda exkursionsledaren Lars omgiven av deltagare på båten vid Västra Brattöns samhälle, varefter vi landsteg på Älgön och fick en omfattande introduktion av Lars. Utmed vandringen österut på öns södra sida stannade vi ofta och tittade på ett flertal vackra växter. Från “stora lunden” fick vi återse den nyupptäckta bokarven, men även studera en groddplanta och en ungplanta (troligen från i fjol) av skogslönn Acer platanoides, in­nan vi närmade oss högsta toppen, där vi begapades av de landskapsvårdande nötkreaturen (mest kvigor). Tjärblomster blommade vackert här, men Pelle hade avbildat normalfärgade, rödlila blommor, inte vita som Eva. Efter att ha studerat utsikten åt alla håll (och fått återse makaonfjärilen på enbusken) fortsatte fotogra­ferna nedåt, ivrigt avbildande vad som kom i deras väg, kattfot och (vanligt) jungfrulin Polygala vulgaris, men plötsligt även det nyupptäckta backfrylet i branten ned från ljungheden. På sydsidan visade Pelle hur det gick till på den tredje rasten, varefter vi från hemfärden fick se en omfattande skräphög på Lövön, nära hamnen; tydligen hade öborna städat ordentligt i vår. Vi fick se utsikten från höjderna ovanför Bohus mot Kungälv, över Jordfallsbron och Bohus fästning. På denna plats finns en “förbisedd växtlokal” som Pelle ville rekommendera som exkursionsmål: Vinningsbo dalar. Pelle hade själv besökt området sedan många år (vi fick se en bild från 1967, tillsammans med Nisse Abrahamsson) och den rika vår- och försommar­floran inbjöd till besök. Vi såg mattor med vitsippor, blommande hassel Corylus avellana (både han- och honblommor) i december samt chasmogama vårblommor hos underviol Viola mirabilis i början av maj, men även kleistogama sommarblommor i slutet av maj; underviolen blommar både “under” och “över” (bladen). Det finns omkring hundra individ av underviol i Vinningsbo dalar, och ännu mera av gullpudra Chrysosplenium alternifolium, som vi fick beskåda bland blad av svalört Ficaria verna (syn. Ranunculus ficaria). Likaså kan man få se olvon Viburnum opulus och mängdvis med sårläka Sanicula europaea, och i områdets norra del finns en slåtteräng, skött av Nödinge hembygdsförening. I fuktigare partier kan man påträffa granspira Pedicularis sylvatica, jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata ssp. maculata och höskallra Rhinanthus serotinus, medan skavfräken Equisetum hyemale förekommer i utkanten av området. Vinningsbo dalar är sevärt alla årstider, även på hösten, påpekade Pelle. Därefter fick vi se ett urval bilder från Pelles och Lailas årliga resa till Norrland, först från Knutshöjdsmossen utanför Hällefors i nordvästra Västmanland. Här har man genom spångning åstadkommit en ovanligt lättbesökt högmosse, där man kan se små gölar, uppleva smålom och se nu överblommad skvattram Ledum palustre. Längre norrut anmärkte Pelle att vägrenarna var till besvär, alltså de renar som var ute på vägarna, i vägdikena fanns dock ofta en rik blomning, t.ex. av jungfru Marie nycklar eller ormrot Bistorta vivipara. Storuman passerades, och vid Hemavan sågs vägkanter fulla med blomsterlupin Lupinus polyphyllus, men den lupin som sågs vid Fjäll­botaniska trädgården var sandlupin L. nootkatensis, vilken här sprider sig från odling. Odlade i trädgården sågs fjällbinka Erigeron uniflorus (under det felaktiga namnet “rosenbinka”), praktmjölkört Chamaene­rion latifolium, och hybriden mellan grönkulla och jungfru Marie nycklar Coeloglossum viride ´ Dactylo­rhiza maculata. Pelle och Laila gav sig så upp på fjället Rödingsnäset för att leta efter endemen brudkulla Nigritella runei, men fastän häggen Prunus padus blommade vid parkeringen och vandringen upp genom fjällbjörkskogen bjöd på många vackra vyer, såsom blommande kransrams Polygonatum verticillatum och (äkta) klubbsporre Leucorchis albida s.str., så blev det kallare och blåsigare ju högre de kom. Fjällbräken Athyrium distentifolium sågs i utsmälta snölegor, fjällummer Diphasiastrum alpinum och rosling Andro­meda polifolia prydde marken, men till slut blev de tvungna att vända om och i stället fotografera brudkulla i Fjällbotaniska trädgården. Andra dagar blev något varmare, vi fick beskåda blommande smörboll Trollius europaeus på Gieravardo, björnbrodd, fjällviol Viola biflora, slåtterblomma Parnassia palustris, fjällglim Silene acaulis, gullbräcka Saxifraga aizoides, fjällsippa Dryas octopetala, utsökt vacker skogsnäva, samt slutligen nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale, varefter vi lämnade Norrland. Pelle visade givetvis den besökande gruppen i Backa sandhåla i Nödinge, vilka visade stort intresse för hans fina gräsfynd, renlostan, men även för renkavle och italienskt rajgräs samt blåmålla Chenopodium glaucum. Att denna märkliga gräsflora slagit sig ned här i Nödinge torde bero på att man, efter att ha fyllt igen sandtaget med jordmassor från ombyggnaden av väg E45, täckte över det med ryaslam och sprutade ut en bindande gräsfröblandning över detta. I fjol fanns här rikligt med tomater Lycopersicon esculentum, men även de tre Physalis-arterna kapkrusbär P. peruviana, gyllenbär P. grisea och tomatillo P. philadelphica; alla var helt försvunna i år. I samband med ombyggnaden av E45 förstördes genom bortsprängning flera rika lokaler för gyckelblomma Mimulus guttatus, varför Pelle gjorde vad han kunde för att rädda växten i fråga innan det var för sent. Nästan alla hans omplanteringar misslyckades dock (de enda som överlevde växte i hans egen trädgård), men däremot har gyckelblomman kommit tillbaka vid Surte av sig själv, alldeles speciellt rikligt i diken vid busshållplatsen och i “Hondadiket”. Vi fick se klockgentiana Gentiana pneumonanthe, som hade ett dåligt år; på de lokaler i Vättlefjäll som Pelle brukar besöka sågs avsevärt färre blommande individ än vanligt i början av augusti, men två månader senare sågs fler skönblommande gentianor, så kan­hända var blomningen blott försenad? Klockgentianan gynnas uppenbart av bränder, och detta synes även gälla fjärilen alkonblåvinge Maculinea alcon, av vilken vi fick se ägg på gentianans foderblad. Vid samma tid blommar ljungen rikligt och vackert på hedarna, här och där även vitblommig, medan myrliljan Narthe­cium ossifragum i kärren står med lysande orangea frukter och lingonen Vaccinium vitis-idaea “går till” på tallmoarna. Slutligen fick vi se ljungögontröst Euphrasia micrantha, som hade rapporterats från Vättle­fjäll av Carl-Henrik och Iréne Fant, och efter vilkas beskrivning Pelle återfann växten utefter en skogsväg.

  Johan Grudemo fortsatte med att visa ett urval bilder såväl från i fjol (då han inte var med) som från i år. År 2011 var ju ett “lämmelår” i fjällen, så Johan började med en fjällämmel Lemmus lemmus; de var inte svåra att få syn på då, men i år hade det knappast funnits några alls. Båda de senaste åren hade han deltagit i florainventeringar i Pite lappmark, varför många av bilderna kom därifrån eller från vägen dit och tillbaka. Vi fick se sylört Subularia aquatica på den upptorkade stranden av någon älv, höstlåsbräken Botrychium multifidum (med två fertila och två sterila bladskivor), blågröe Poa glauca och stickelfrö Hackelia deflexa från branterna i sydväxtberget på ön Paktesuolo, där även en av Sveriges allra största rariteter påträffades: pitensisk mångfingerört Potentilla multifida var. pitensis, en endem som blott är känd från tre lokaler vid sjön Tjeggelvas i hela världen. Johan hade blott fått se ett sterilt individ med några få blad högt upp i bran­ten på den bergiga ön, men detta förevisades. Andra växter i sydväxtbergen var bergglim Atocion rupestre, skogsstjärnblomma Stellaria longifolia, brunbinka Erigeron politus (syn. E. acris ssp. p.), och smultron Fragaria vesca, den första och den sista nog så sällsynta. Johan visade oss en utsikt över skogslandskapet mot en sjö där en “brun kulle” utmärkte sig genom sin avvikande färg och avsaknad av trädväxt. När man kom närmare visade den sig bestå av mycket vittrade klippor mellan vilka det bruna gruset låg nästan bart. Här växte rikligt med fjällnejlika Viscaria alpina och fjällspring (“grönbräken”) Asplenium viride. Johan funderade på om detta hade varit en övergiven gruva, men den troligaste förklaringen torde vara att vi här hade att göra med en vittrande serpentinklack: både bergets utseende och floran passade utmärkt ihop med denna teori. Under inventerandet i fjällbjörkskogen hade Johan i ett kärr påträffat en starr han misstänkte vara gölstarr Carex stenolepis (något som tyvärr varken kunde bekräftas eller vederläggas av hans bilder), men även korallrot Corallorrhiza trifida. Uppe på fjällheden på ett av de östliga lågfjällen hade han funnit några få tuvor med kantljung (bland dvärgvide Salix herbacea), ett uppseendeväckande fynd, då arten i Pite lappmark nästan blott finns i Saulo- och Sulitelmafjällen längst i nordväst. Vi fick även se klockpyrola Py­rola media, dytåg Juncus stygius (i ett sedvanligt genomblött kärr), vackert blommande dvärgtätört Pingui­cula villosa, för undantags skull inte helt nedsänkt i rostvitmossa Sphagnum fuscum, samt en starr Johan trodde kunde vara myggstarr Carex rariflora, men som snarare såg ut att vara dystarr C. limosa. En mind­re trevlig upplevelse som vi fick återberättad med inlevelse var hur Johan hade kommit alltför nära en älgko Alces alces med kalv, varvid kon hade gått till angrepp och inventerarna hade fått rädda sig upp på blocken i ett stenskravel som turligt nog fanns i närheten. På vägen till Pite lappmark hade Johan stannat vid Mjäll­ån för att försöka få se älvsallat Lactuca sibirica (syn. Mulgedium sibiricum) och sötgräs Cinna latifolia. Den förstnämnda arten hade han funnit, fastän blott i ung knopp, men inte sötgräset, däremot fick vi skåda blommande backruta Thalictrum simplex med sina hängande ståndare, ofta på rödvioletta strängar. Under hemresan hade Johan uppsökt Slåttdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, där sötgräset skulle vara lätt att finna. Detta visade sig också stämma utmärkt, varför vi härifrån fick se detta rara skogsgräs. Johan ha­de även fått se åkerbär Rubus arcticus, som visades såväl i blom som i frukt. Ute på “Höga kusten”, vid Rotsidan, hade Johan fått se en annan ovanlig art, strandtrav Arabidopsis petraea, som i Sverige endast är funnen utmed Ångermanlands kust (“ångermanländsk lokalpatriot”). I Skuleskogen hade Johan fått skå­da den berömda hänglaven långskägg Usnea longissima, även den mycket lättfunnen, och ute i Villmyrans naturreservat hade han fotograferat skogsfru Epipogium aphyllum, en fager syn; bilden var från år 2011, i år hade han inte lyckats finna den på platsen. Vid återkomsten till Mjällån på resan söderut blommade älv­sallaten vackert blåviolett, och nu stod ju sötgräset “överallt” inne i den mörka skogen utmed ån! Längre söderut, vid Marmorbruket i Krokek på Kolmården hade Johan fotograferat grusslok Melica ciliata bland blodnäva Geranium sanguineum och kungsmynta Origanum vulgare. Nedanför branterna fann Johan att det dessutom växte stora mängder med rariteten buskvicker Vicia dumetorum, den fanns nästan “överallt” i området. Vi fick även se några vitvingar Leptidea sp. besökande buskvickerns blommor. Från en resa till norra Uppland visade Johan ängstoppklocka Campanula glomerata ssp. glomerata och skogsklocka C. cervicaria samt bunge Samolus valeriandi och segstarr Carex extensa på havsstranden. Vi fick så se bil­der från naturreservatet Åsabackarna i närheten av Ödeshög, som förutom en tilltalande landskapsbild har en rik flora. Johan visade blommande puktörne Ononis repens, grusviva Androsace septentrionalis och grådådra Alyssum alyssoides, den sistnämnda med ett besökande sandbi (Andrenidae). I ett skogskärr ej långt därifrån finns en fin lokal för knottblomster Microstylis monophyllos bland kärrbräken Thelypteris palustris, och i själva skogen hade Johan fått beundra ögonpyrolan Moneses uniflora. En annan fin lokal i Östergötland, i trakten av Kisa, ligger vid Idhults by. Här kan ses rikligt med gula och röda Adam och Eva Dactylorhiza sambucina i maj, vilket Johan visade goda prov på, även (vanlig) lungört Pulmonaria obscu­ra kan ses här och vi fick se blad av luddvicker Vicia villosa från samma årstid. Den lilla söta råttsvansen Myosurus minimus blommade tillsammans med källört Montia fontana på sötvattensöversilade hällar. Ej långt från Mjölby hade Johan vid vägkanten påträffat en “mystisk” korsört som närmast såg ut att kunna vara stenkorsört Senecio squalidus – närmare kontroll på lokalen vore ytterst önskvärt! Vi såg knipparv Cerastium glomeratum med breda, runda blad och små, vita blommor nära Johans sommarstuga, varefter han avslutade med några bilder från Herrön (Härön) utanför Tjörn, där i all synnerhet slåtterängarna med ängslosta Bromus racemosus och hartmansstarr Carex hartmanii samt korskovallen Melampyrum crista­tum i markvägarnas kanter tilldrog sig uppmärksamhet.

  Hans Starnberg fick därefter ordet och visade ett antal bilder på intressantare växter från trakterna kring Göteborg. Han började med blommande vätteros Lathraea squamaria i en lund vid Hästevik i Torslanda, där även desmeknopp Adoxa moschatellina och tandrot Dentaria bulbifera kunde beundras i sin vackraste blomning. Ute i Björlanda, ej långt från Kallhedslunden, såg vi blommande strandtistel (“strandmolke”) Sonchus palustris, och i en damm i närheten blommade sydbläddran Utricularia australis i mängd. Berg­mynta Clinopodium vulgare kunde ses på ett berg i närheten. Ute vid Nordre älv hade Hans funnit blom­mande ulltistel Onopordum acanthium år 2011, norr om Kvillebäckens mynning, en gammal, känd lokal varifrån den angivits av Harald Fries 1938 – kan fröna ha legat i vila ända sedan dess? Närmare Kornhalls färja hade Hans påträffat ett blommande individ av blomvass Butomus umbellatus, en vacker art som alltid tilldrar sig berättigad uppmärksamhet. (Den gula växten i bakgrunden var vattenstånds Senecio aquaticus, som här närmast är trivial.) Vi fick se den stora igelknoppen Sparganium erectum s.lat. i tidig, protogyn blomning, medan vattenskräppan Rumex hydrolapathum hade hunnit längre. Från Gunnesby visade Hans den lilla söta vårväxten vårklynne Valerianella locusta med blekt blåvioletta blommor. På Näsberget sågs glansnäva, en god “rikbergsindikator” (här finns även sötvedel Astragalus glycyphyllos, backlök, brud­bröd Filipendula vulgaris m.m. på bergets östsida), och nedom detsamma växer vattenmöja Batrachium aquatile i en damm, där både liten andmat Lemna minor och stor andmat Spirodela polyrrhiza frodades. I en triviallövskog vid Gunnesby, helt utan tall Pinus sylvestris, hade Hans hittat tallört Monotropa hypopi­tys, som uppenbarligen inte är helt bunden till tallen som värdträd. Från Djupedal fick vi se svart trolldruva i blom, även skogsbingel Mercurialis perennis och lundslok Melica uniflora hade besetts på samma plats av Hans. Vid Hökälla i Kvillebäcken blommade vattenblink Hottonia palustris, och i Gunnesby mosse vid Tuve dybläddra Utricularia intermedia. Vid Tolered i Lundby hade Hans påträffat skuggveronika Veroni­ca hederifolia ssp. lucorum på en översilad berghäll, och i berget vid Glasmästaregatan i Krokslätt levde ännu fjällkåpan Alchemilla alpina kvar trots hotande igenväxning. Som jämförelse visade Hans fjällkåpa från Helagsfjället i Härjedalen, där den såg ut att trivas bättre. Från samma fjällområde fick vi skåda gull­spira Pedicularis oederi, kung Karls spira, vaniljdoftande fjällklubbsporre Leucorchis straminea, rödbrun grönkulla Coeloglossum viride, isranunkel (nära Helagsfjällets topp), brudsporre Gymnadenia conopsea och nordisk stormhatt.

  Erik Ljungstrand avslutade bildvisningen med ett (kanske alltför?) stort antal vackra bilder från resor runt i Norden. Han började med silverviol Viola alba och stenkrassing Hornungia petraea, två tidigt blomman­de arter från Öland, varifrån vi också fick se ängsvårlök Gagea pratensis s.str. och den nyupptäckta arten ljusgul tandrot Dentaria polyphylla (syn. Cardamine kitaibelii), som hade hittats av Thomas Gunnarsson. Från Ölands tidiga vårflora fick vi också se klockjulros Helleborus foetidus med sina mintgröna blommor, vresalm Ulmus laevis med långskaftade dito, den tämligen nyligen uppmärksammade rariteten pommersk vårlök Gagea pomeranica och trädgårdsflyktingen dvärghyacint Muscari azureum. Dessa bilder var från Föreningens vårlöksexkursion till Öland i april, då även våradonis Adonis vernalis och förvildad fagertrav Arabis caucasica hade noterats i vackraste blom. Av våra sex från Sverige kända vårlöksarter hade vi fått se fem på Öland, medan den sjätte, luddvårlök Gagea villosa, hade förevisats i Kalmar. Dagen efter resan hade den dock upptäckts även på Öland av Jan-Olof Pettersson, vilket landskap nu kan ståta med att hysa alla våra Gagea-arter. Från Fröseke övergivna park i Småland fick vi se hundtandslilja Erythronium dens-canis. En exkursion till Gotland vid månadsskiftet april / maj hade varit givande; härifrån visade Erik got­landsnunneört Corydalis gotlandica, mjältbräken Ceterach officinarum (från en av Lars-Åke Pettersson i fjol nyfunnen lokal), gotlandssippa Pulsatilla vulgaris ssp. gotlandica vid Russvätarna i Ardre, uddbräken från en ny lokal i en tallsumpskog i Fleringe, nipsippa Pulsatilla patens i tiotusental från File Hajdar samt en gulblommig fältsippa P. pratensis strax utanför Visby. Kullaberg är ju alltid värt ett besök, men kanske särskilt så i maj när vårvialen Lathyrus sphaericus kan ses i blom nära Solvik, uppe på sin klassiska hylla, där även glansbräken Asplenium adiantum-nigrum vid denna tid har unga, glänsande gröna blad. Bokarv och backfryle visades från Älgön, båda nyfynd gjorda av Erik själv, tidigare närmast kända just från Kulla­berg. Ett ännu mer sensationellt fynd från Älgön, som dock inte hade gjorts förrän efter Föreningens ex­kursion var hedjungfrulin Polygala serpyllifolia – ny för Sverige! Vid Frölunda Torg hade Erik påträffat piggfrö Lappula squarrosa, och med visst besvär lyckats hindra omedelbar bortrensning av “ogräset”. Vi fick även se fjällgröe Poa alpina från spårvägens ändhållplats i Mölndal, där det upptäcktes av Jörgen Grahn, samt den närbeläget växande vippskräppan Rumex confertus, som mitt emot Mölndals sjukhus har sin enda kända svenska lokal. Vid Linneviken på Tjörn sågs hårig korsmåra Cruciata laevipes, upptäckt av Ingemar Jonasson, och även den ny för Bohuslän. Erik hade deltagit i en resa till Jylland vid månadsskiftet juni / juli, vars huvudmotiv hade varit att försöka finna den försvinnande endemen krattmåra Galium val­depilosum ssp. slesvicense. De lyckades också se den på två lokaler, men letade förgäves på många flera. Denna skira, vitblommiga måra torde inga andra svenska (och mycket få danska) nu levande botanister ha haft tillfälle att beskåda. Dvärgserradella Ornithopus perpusillus var en annan angenäm bekantskap från Jylland, liksom äkta penselmöja Batrachium penicillatum ssp. penicillatum och flodstäkra Oenanthe fluvi­atilis i Skjern Aa vid Sønder Felding. På Tippene vid Ringkøbing Fjord hade skaftlånke Callitriche brutia kunnat ses, liksom klittkäringtand Lotus pedunculatus var. villosus. Mitt inne i ett mindre samhälle hade den skarpsynte Finn Skovgaard upptäckt kustjordrök Fumaria muralis ssp. boroei, vilken vederbörligen hade blivit avfotograferad. Ett högst glädjande återfynd hade gjorts i Egtved Aa, där småblommig pensel­möja Batrachium penicillatum ssp. pseudofluitans hade visat sig leva kvar jämnt etthundra år sedan möjan senast noterades här, år 1912. På Randbøl Hede hade hedjungfrulinet studerats, för jämförelse med fyndet i Sverige, och från Köpenhamn fick vi bese järnvägsväxterna klibbhårig spädnörel Minuartia hybrida ssp. hybrida och luddknytling Herniaria hirsuta, för sista gången; området är nu förstört genom exploatering. Från Föreningens långexkursion till Uppland visades bågsäv Scirpus radicans vid Tysslingen, piggfrö på kyrkogårdsmuren i Övergran, stor tofsäxing Koeleria grandis vid Kapellskär, sumpnycklar Dactylorhiza traunsteineri och “upplandsnycklar” D. uplandica ined. tillsammans med vitstarr Carex livida från Rid­dersholm, rankspenat Hablizia tamnoides inne i centrala Norrtälje, skönbinka Erigeron speciosus strax utanför staden, fagerrönn-gruppen Sorbus meinichii coll. från Häverö Prästäng, dvärglåsbräken Botrychi­um simplex (blott halvannan mm hög!) från en ej närmare angiven lokal, kyrkogårdsros Rosa ´ francofur­tana (ej damascenerros R. ´ damascena) från Söderby-Karls socken, som även kunde ståta med endemen brölundaoxbär Cotoneaster soederby-carlensis ined., brödranejlika Dianthus carthusianorum från Hägg­vik i Sollentuna, liten fingerborgsblomma Digitalis lutea från Lovö, korsgentiana Gentiana cruciata ute på Färingsön (dock ej i blom), samt från hemresan troliga englandsnycklar Dactylorhiza cf. praetermissa vid hamnen i Lidköping, där de förekom i bortemot ettusen individ, somliga nästan meterhöga. Dessutom fann Erik på samma lokal röd andmat Lemna turionifera, andra fyndet i Västergötland. Erik hade även deltagit i Svenska Botaniska Föreningens Botanikdagar i Hälsingland, varifrån han visade glesgröe Glyceria lithua­nica, myrstarr Carex heleonastes, skogsfru (i början av juli och nyfunnen på lokalen av Richard Åkesson), Sveriges äldsta kända tall ute på Hornslandet (ungefär 765–770 år), samt slutligen sötgräs i ung vippa – en stor del av exkursionerna hade “gått i de sällsynta skogsgräsens tecken”. Efter Botanikdagarnas slut hade resan fortsatt norrut, vid Salusanden i Ångermanland hade bottenviksmalörten Artemisia bottnica återsetts, invid bron över Krycklan i Degerfors’ socken blommade kanadaråg Leymus innovatus med sina täthåriga småax, och väster om Storavan i Pite lappmark hade en sällan skådad fibbla studerats: nickfibbla Pilosella sphaerocephala ssp. cernua, som här har sin enda i nutiden kända svenska lokal; även lämmelstarr Carex macloviana hade fotograferats på samma lokal. I stupen på Ardnaspakte söder om sjön Tjeggelvas hittade Erik samma pitensiska mångfingerört som Johan hade sett på Paktesuolo, men här stod den i blom och var fullt åtkomlig för fotografering. Innan avfärden från Kvikkjokk mot Padjelanta hade man återbesökt loka­len invid vägen med ryssbräken Diplazium sibiricum. Några sköna fjällväxter från Padjelanta som visades var brandspira, raggfingerört (från Jeknaffo), enaxig sävstarr Kobresia myosuroides växande intill isstarr Carex glacialis, smalviva Primula stricta, fjällskråp Petasites frigidus (i blom, hanindivid), lapsk getväpp­ling Anthyllis vulneraria ssp. lapponica, staggstarr Carex nardina, lappviol Viola rupestris ssp. relicta (nyupptäckt uppe på Unna Titer, ny svensk sydgräns!), klippveronika Veronica fruticans samt klippbräcka Saxifraga adscendens. Från Ekorrbäcken i Tärendö visades ånyo vägnejlikrot Geum macrophyllum ssp. perincisum, men även vägruta Thalictrum venulosum, båda nordamerikanska gräsfröinkomlingar. På Fu­ruberget i Överkalix hade finnrosen Rosa acicularis blommat i mängd, och i Pello hade rysskörvel Chae­rophyllum prescottii återbesökts i de alltmera igenväxande gräsmarkerna. Vid Hiiriojas kallkälla skådades polargullpudra Chrysosplenium tetrandrum i frukt, och vid Töre älvs mynning hängde hänggräset Arcto­phila pendulina i vattenkanten. Vid Vuonoviken strax utanför Haparanda hade praktnejlika Dianthus su­perbus och trubbpilblad Sagittaria natans setts i vacker blom, och i omgivningarna av Kemi stad besågs Potentilla hypoleuca och lupinklöver Trifolium lupinaster, innan det var dags för Erik att hoppa på ett tåg för att i Helsingfors ansluta till Svenska Botaniska Föreningens långexkursion till södra Finland. Under denna hade man fått se ett stort antal intressanta, ofta östliga växter, däribland stenkorsört, indiangröe Gly­ceria canadensis, finsk rödtoppa Odontites litoralis ssp. fennicus, “ungersk starr” Carex melanostachya, finnstarr C. atherodes, ängstoppklocka, liten jordgalla Gratiola neglecta, hasselört Asarum europaeum, finnklint Centaurea phrygia s.str., stor sandnejlika Dianthus arenarius ssp. borussicus, kärrnäva Gerani­um palustre, långbladig spåtistel Carlina vulgaris ssp. stricta (syn. C. biebersteinii) på ön Linnansaari i sjön Haukivesi, älvsallat, styvhårig daggkåpa Alchemilla hirsuticaulis, svepestarr Carex bohemica (utanför S:t Michel), trillingsippa Anemone trifolia, rysk småborre Agrimonia pilosa, hybriden mellan nipsippa och mosippa Pulsatilla patens ´ vernalis, snärjklocka (“sumpklocka”) Campanula aparinoides, stor nysört Achillea salicifolia, omskstarr Carex elata ssp. omskiana, trådviva Androsace filiformis, apelsinbalsamin Impatiens capensis, ryssglim Silene tatarica, spindelvävstaklök Sempervivum arachnoideum och marmor­taklök S. marmoreum, ryss-starr Carex praecox samt slutligen tuvslok Melica picta innan färden åter gick till Sverige. Åter i Sverige hade Erik blivit “uppkallad” till Billingen för att kontrollera om den där funna snyltroten verkligen var berberissnyltrot – det var den! – och vid samma tillfälle hade han fått se en nyupp­täckt taggbräken Polystichum lonchitis på Billingens östsida. Vid exkursionen till Sönnerbergen hade man fått se humlesuga Betonica officinalis (rimligen en trädgårdsflykting), hjorttunga Phyllitis scolopendrium i Kyrkefjäll samt fyrling Tillaea aquatica på Mönster. En kvällsutflykt till Nödinge hade gett både renlosta och renkavle, och ute på Onsalahalvön besågs dvärglin Radiola linoides och knutört Centunculus minimus tätt ihop. Vid en botanisk resa till Skåne visades fruktbärande banbjörnbär Rubus bifrons i Lund och dito prunkhallon R. spectabilis söder om Dalby, blommande väggört Parietaria officinalis i Simrishamn, lukt­vädd Scabiosa canescens i bästa blom på Brösarps norra backar, samt inte minst den nyupptäckta strand­flenörten Scrophularia umbrosa vid Tosterup, funnen av Torbjörn Tyler, ny för Sverige (som inhemsk). Åter på Västkusten hade kustgentiana Gentianella baltica blommat som vackrast på Ramsvikslandet, vid Margretebergsgatan i Göteborg hade Johan Grudemo upptäckt vit mursenap Diplotaxis erucoides, som av Erik visades ha purpurvinda Ipomoea purpurea i sitt följe, medan Uno Unger i Slottsskogen hade återsett strålnickskära Bidens cernua var. radiata. På Munkegärde soptipp hade Erik upptäckt rundmynta Mentha suaveolens som ny för Bohuslän. Ett återbesök på Gotland för att studera hjorttunga hade, förutom denna märkliga ormbunke, även gett sandsallat Lactuca tatarica (syn. Mulgedium tataricum), gotlandsranunkel Ranunculus ophioglossifolius, gullborste Crinitaria linosyris, kotula Cotula coronopifolia, sumpskräppa Rumex palustris (på en ny lokal), öselskallra Rhinanthus osiliensis, broskmålla Atriplex glabriuscula (ny för Lilla Karlsö), kransborre Marrubium vulgare, en obestämd ros växande helt oåtkomligt högt uppe i ett stup på Lillön (möjligen ryssros Rosa jundzillii??), gotländsk ädelmynta Mentha ´ gracilis var. submas­cula (i Follingbo), sköldsyra Rumex scutatus och elfenbenstistel Ptilostemon afer (båda på Bergbetningen norr om Visby). En endagsutflykt till Öland hade gett sumpgentiana Gentianella uliginosa, (höst-)skruvax Spiranthes spiralis (i vacker blom), luddkrissla Inula britannica samt murgrönesnyltrot Orobanche hede­rae. Vid ett kortare stopp i Örebro, på väg till Botaniska Sällskapets i Stockholm adventivexkursion, sågs kikärt Cicer arietinum, och från själva exkursionen i Uppland visades några av höjdpunkterna: harsvans Lagurus ovatus, blåfläder Sambucus caerulea, dårrepe Lolium temulentum (kanske årets finaste fynd på ruderatfronten!), passionsfrukt Passiflora edulis (i mängd), gul nattskatta Solanum villosum ssp. villosum (endast blad, men sågs senare med blom och frukt), perumalva Fuertesimalva peruviana, samtliga nämnda från Uppsalas omgivningar. Exkursionen gick så vidare till Eds soptipp utanför Upplands Väsby, där på sedvanligt vis adventivfloran var synnerligen rik med bl.a. böna Phaseolus vulgaris, dadelpalm Phoenix dactylifera (groddplantor), anis Pimpinella anisum, harört Bupleurum rotundifolium, granatäpple Punica granatum, safflor Carthamus tinctorius, bockhornsklöver Trigonella foenum-graecum (stor sensation!), ajowankummin Trachyspermum ammi, åkerböna Vicia faba var. minuta, lins Lens culinaris, slöjsilja Am­mi majus, äkta kvitten Cydonia oblonga (groddplanta), sesam Sesamum indicum, och fikon Ficus carica. Ett stopp på södra Järvafältet i Järfälla gav hybridvippvallmo Macleaya ´ kewensis och ett annat i Spånga klippfetknopp Sedum stenopetalum, funnen av Mora Aronsson och ny för Sverige. Även Erik hade besökt Jönköping för att se på piggkörveln, och ute i Gunnilse grusgrop hade han, som ovan nämnts, funnit kori­anderpelargon som ny för Europa. Från Föreningens ruderatexkursion, som Erik hade lett, visades krans­krage Glebionis coronaria, olvonmålla Chenopodium opulifolium, korianderpelargonens blomknoppar, linstownunneört i vacker blom, drakmynta Physostegia virginiana, vinterkyndel Satureja montana (ute på Munkegärde soptipp, ny för Bohuslän!), koriander Coriandrum sativum (i blom) samt ekmålla Chenopo­dium botrys (syn. Dysphania b.), de båda sista från Tagene soptipp. I början av oktober hade Erik rest ned till Köpenhamn för att under Finn Skovgaards ledning studera ett flertal av hans intressanta fynd där­städes: limamalva Fuertesimalva limensis, japanskt kärleksgräs Eragrostis multicaulis (ny för Norden!), kantig lyktört Physalis angulata, sabeltrigonella Trigonella corniculata (syn. T. balansae?), blek hönshirs Echinochloa frumentacea, eldtorn Pyracantha coccinea, blåsärt Colutea arborescens, höstsolros Heliant­hus pauciflorus, polejmynta Mentha pulegium, pygmémålla Chenopodium pumilio (syn. Dysphania p.) samt (kal) spädnörel Minuartia hybrida ssp. vaillantiana. I samband med en “efterexkursion” konstate­rades att på Tagene soptipp ännu strävsolrosen Helianthus strumosus blommade, och vid Lärje komposte­ringsanläggning hittade Michael Johansson taurustidlösa Colchicum cilicicum. Slutligen visades två sena växter från Uppsala i mitten av oktober: höstkrokus Crocus speciosus och till sist det “högst bedårande” dårrepet i välutvecklad frukt.