Botaniska Föreningen i Göteborg

Föredrag av Evastina Blomgren: Bohusläns flora – en lägesrapport och två vandringar.

Torsdagen 30 nov 2006 (Ordinarie föredrag inställt på grund av sjukdom)

Föredragshållaren berättade om resultatet från inventeringen av Bohuslän (så långt det var inregistrerat i databasen) och kunde konstatera att inventeringen i stort sett var “färdig”, även om det kommer att dröja några år till innan den nya Bohusfloran kan presenteras. Vi fick även medfölja på två av de blomstervandringar som presenteras i den i våras utkomna “Botaniska utflykter i Bohuslän”, 53 Haby – Hällingedalen och 62 Kasebo, Kynnefjäll, varigenom vi bereddes inblick i såväl kustens som inlandets landskap.

Evastina inledde med en översiktskarta över landskapet Bohuslän, indelat i inventeringsrutor om 5 x 5 km, totalt nu 282 st. Vid projektets början hade vi 290 rutor, men åtta av dessa omfattar blott kärlväxtlösa överspolade kobbar långt ute i skärgården och har tagits bort. Landskapet har delats in i 11 distrikt, i stort sett efter kommungränserna. Hittills har ca 100 personer i större eller mindre utsträckning deltagit i inventeringen. Det totala antalet påträffade taxa efter inventeringssäsongen 2005 var 2113 (nu är siffran något högre, men årets inventering är ännu inte sammanställd i sin helhet). Antalet “fynduppgifter” (en växt från en lokal) fram t.o.m. 2005 var 490 015; nu torde det överstiga 500 000. Efter 2005 års säsong hade totalt 27 101 lokaler registrerats från 281 rutor (en ruta saknades, men den har besökts i år). Flertalet rutor, 215 st, har mer än 400 registrerade taxa och Evastina dristade sig att påstå att en “färdiginventerad” fullständig ruta skall ha mer än 400, utom möjligen i de magraste gränsbygderna mot Dalsland. Mer än 500 taxa har hittats i 116 rutor, mer än 600 i 57, mer än 700 i aderton, mer än 800 i tre samt mer än 900 taxa i en enda ruta, vilken är belägen på Hisingen och bl.a. omfattar större delen av Karholmens utfyllnadsområde (men inte någon soptipp). Inventeringen kan nu anses vara i princip “färdig”, men kompletteringsinventeringar kommer att fortgå parallellt med skrivandet under de närmaste åren. De fem “vanligaste” arterna i Bohuslän, räknat som antalet registrerade fynd, är rönn Sorbus aucuparia (3343 fynd), gran Picea abies (3255), hallon Rubus idaeus (3088), blodrot Potentilla erecta (2977) och ljung Calluna vulgaris (2795 fynd). Om man i stället räknar “vanligheten” efter antalet rutor i vilka arten rapporterats blir de fem första kråkvicker Vicia cracca (277 rutor), hundstarr Carex nigra (276), rönn, blodrot och ljung (samtliga 275 rutor). Alla dessa arter är utan tvivel mycket vanliga, men att ge en rättvisande rangordning är inte möjligt med de data som står till förfogande, och kanske inte heller speciellt intressant. Boken “Botaniska utflykter i Bohuslän”, som utgör “del 1” av projektets redovisning utkom i våras, och arbete pågår med skrivandet av “del 2”, den egentliga floran. Arbetsgruppen som sysslar med detta hade haft ett möte i går kväll.

Därefter fick vi, med början i “turistens Bohuslän”, en överblick över de mycket omväxlande naturtyper som står att finna i landskapet: havet, klipporna, stränderna, strandängarna, klippskrevorna, fukthedarna, blomsterängarna, skalgrusbankarna, inlandets kulturlandskap, skogarna, myrarna och sjöarna. Den bild som fick illustrera sist nämnda naturtyp var från Skallerödssjön i Mo socken och visade påfallande röda strandklippor, klädda med grönalgen violstensalg Trentepohlia iolithus. Boken “Botaniska utflykter i Bohuslän” omfattar 78 utflyktsmål som kan nås med bil eller kollektiva transportmedel, samt 21 öar till vilka man inte kan komma utan privat båt. Dessa totalt 99 vandringar är strödda över hela landskapet, fastän av naturliga skäl med tonvikten på kustlandet, vilket ju äger både den artrikaste och den mest “bohuslänska” floran sett från ett svenskt perspektiv.

Evastina lät oss följa med på två av dessa vandringar, först nr 53: “Haby – Hällingedalen”. Vi börjar vid parkeringsplatsen i Haby som direkt gränsar till en skalrik torräng där vi kan få se bl.a. harmynta Acinos arvensis, ängsgentiana Gentianella amarella och backsmultron Fragaria viridis, alla tre kalkgynnade och mer eller mindre subkontinentala i sin utbredning. Sådana arter har i Bohuslän som regel en nordlig utbredning, anslutande till Oslotraktens lokalkontinentala flora. Vi följer stigen ned till strandängen i söder som i maj lyser rosa på långt håll av blommande trift Armeria maritima, men där vi även kan få se vitblommig skörbjuggsört Cochlearia officinalis, ormtunga Ophioglossum vulgatum, honungsdoftande saltarv Honckenya peploides samt den lilla “sötnosen” engelsk fetknopp Sedum anglicum, som till skillnad från harmynta och backsmultron är oceanisk och därför saknas längre norrut i Bohuslän än på Sotenäset. Ut mot Haby bukt ser vi betade stränder med bl.a. saltnarv Spergularia salina, havsnarv S. media och strandkrypa Glaux maritima, alla tre med rosa blommor. Där Hällingedalen mynnar i Haby bukt ses på den sumpiga stranden bl.a. tiggarranunkel Ranunculus sceleratus, gul svärdslilja Iris pseudacorus och strandskräppa Rumex maritimus; senare på säsongen döljs mycket av vegetationen här av vit snårvinda Calystegia sepium ssp. sepium. Västerut över Skepphällorna kan vi se strandvial Lathyrus japonicus ssp. maritimus, strandkvanne Angelica archangelica ssp. litoralis och strandkål Crambe maritima, de båda senare tydligt ökande i landskapet, troligen till stor del p.g.a. att betesdriften på stränderna numera är av blygsam omfattning vid jämförelse med förr. I smärre, under sommaren uttorkande hällkar ser vi småväxterna fyrling Tillaea aquatica och ävjebrodd Limosella aquatica, vilka i Bohuslän har sina huvudsakliga ståndorter i hällkar av detta slag. Vidare västerut ses fackelblomster Lythrum salicaria, fettistel (åkermolke) Sonchus arvensis samt strandstarr Carex paleacea, vars vackra, hängande honax döljer sig väl i vegetationen. Ute på halvön Koholmen dominerar de kala hällarna (med spridda jättegrytor), men innanför växlar hällmarksljunghed om med fukthed, den senare med arter som myrlilja Narthecium ossifragum och granspira Pedicularis sylvatica. Vid Grevens myr ses spikblad Hydrocotyle vulgaris med sina små rosa blommor. De skalpåverkade gräsmarkerna nära Soteskogsmyren hyser bl.a. sandviol Viola rupestris (ses blott tidigt på våren), kattfot Antennaria dioica (kraftigt minskande i landskapet), jungfrulin Polygala vulgaris, gullviva Primula veris, backglim Silene nutans, spåtistel Carlina vulgaris och väddklint Centaurea scabiosa. I en närbelägen bergbrant med diabas växer såväl bergsspring (svartbräken) Asplenium trichomanes och hällespring (gaffelbräken) A. septentrionale som deras hybrid “svart-ola” (norska!) A. x germanicum; dessutom ses här givetvis blodnäva Geranium sanguineum. Nere i bäcken söderut genom Hällingedalen växer ett sträfse Chara (månne skörsträfse C. globularis?) och i de omgivande fuktiga partierna bl.a. loppstarr Carex pulicaris, nålstarr C. dioica, ängsstarr C. hostiana, slankstarr C. flacca och de båda orkidéerna jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata och nattviol Platanthera bifolia.

Det andra utflyktsmål som Evastina presenterade var nr 62: “Kasebo, Kynnefjäll”, vilket speglar en helt annan del av Bohuslän, de djupa “tassemarkerna” med sin oftast ganska ensartade, men här och där rikare flora. Om man anser att Bohuslän är alltför proppat med turister om sommaren är Kynnefjäll ett intressant alternativ; här ses sällan någon enda turist. För att komma till Kasebo följer vi en lång smal väg från Söbben genom den forna hedlandskapet som nu till största delen upptas av planterad barrskog; vi ser en rest sten som skall erinra om alla de personer som bidrog till skogsplanteringen – idag kanske vi inte kommer ihåg dem med fullt så stor tacksamhet som de då ansåg sig vara värda. Från gården vandrar vi på en stig omgiven av en tät vegetation av blåtåtel Molinia caerulea, ett gräs som är alltför vanligt i dessa bygder och ej sällan snärjer in vandrarens fötter. Vi når Stora Holmevattnet, vid vars strand vi kan beskåda bl.a. notblomster Lobelia dortmanna, brunag Rhynchospora fusca, dysäv Eleocharis multicaulis, och vattenklöver Menyanthes trifoliata. De angränsande myrmarkerna hyser bl.a. vackert blommande myrlilja, granspira, klockljung Erica tetralix och hönsbär Chamaepericlymenum suecicum. Vid ruinen av torpet Sörehemmanet växer mattlummer Lycopodium clavatum, i närheten ses även dess vanligare släkting revlummer L. annotinum. Stigen går vidare genom torr hedtallskog, i vilken vi kan se knärot Goodyera repens, klockpyrola Pyrola media och vackert blommande mjölon Arctostaphylos uva-ursi. Åter vid torpet Kasebo går vi en runda över de ännu hävdade markerna med bl.a. slåttergubbe Arnica montana till den gamla jordkällaren vid vilken brudborste Cirsium heterophyllum prunkar. Denna vackra tistel är ej alltför ovanlig i dessa trakter, men förefaller vara något av en “ohävdsart” som ökar med tilltagande igenväxning.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att Bohuslän i artrikedom “ligger bra till” bland Sveriges landskap, kanhända hyser Bohuslän t.o.m. flera arter än Västergötland, men med all säkerhet inte så många som Skåne. Räknat per ytenhet torde dock Bohuslän vara en god kandidat till det artrikaste landskapet i Sverige, något som givetvis har att göra med den påfallande småskaligheten och omväxlingen i naturtyper som är så karakteristisk för Bohuslän. Både kust- och inlandet är relativt oceaniskt präglat i söder, men mera kontinentalt i norr. Skalgruset har givetvis en stor betydelse för artrikedomen, detta då rikare berggrund blott är sparsamt förekommande. Evastina fick beröm för sina mycket vackra bilder, “som tavlor” enligt publiken. Flertalet är digitalfotografier från början, men vissa har digitaliserats från diabilder. En fördel med digitalfoto är att man kan ta mycket flera bilder och kassera alla de som inte blir bra. Flera åhörare efterlyste mera jämförelser med Fries’ inventering; Evastina hänvisade dem till Föreningen Bohusläns Floras hemsida http://www.bohusfloran.se, på vilken ett flertal kartjämförelser finns utlagda. Bland arter som minskar i Bohuslän utpekades kattfot, ljungögontröst Euphrasia micrantha, kustgentiana Gentianella baltica och ostronört Mertensia maritima (medan strandvallmo Glaucium flavum snarare tycks öka). Skillnaden i “reaktion” mellan de båda sistnämnda kan ha att göra med det varmare klimatet, ostronört är arktisk med sin sydgräns hos oss medan strandvallmo är mediterran med sin nordgräns här. Detta behöver dock inte vara den enda förklaringen; på Tjurpannan äts ostronörten upp av de får som enligt reservatsförvaltaren Västkuststiftelsen inte ger sig ut på klapperstränderna och i alla händelser inte äter ostronört. Jan Kuylenstierna påpekade att får tycks äta allt; på Malön i Onsala har de ätit upp odört Conium maculatum och bolmört Hyoscyamus niger. Beträffande kattfotens minskning kan troligen inte igenväxningen förklara allt, möjligen är det ökande kvävenedfallet direkt giftigt för kattfot? Andra arter tycks öka, däribland sankt Pers nycklar Orchis mascula, som från drygt tio lokaler i Fries (1971) nu är känd på mer än 70 platser i Bohuslän. Arten är måhända gynnad av “den älskliga igenväxningsfasen”, eller finns det någon bättre förklaring? Lättare att förklara är ökningen av vresros Rosa rugosa, amerikansk dunört Epilobium adenocaulon och rosendunört E. hirsutum; de är nya invandrare i landskapet som ännu ej nått sin utbredningsgräns; dessutom är de kvävegynnade och sprids av fåglar (även till de yttre skären).

Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan medverkan av presentatören. För eventuella kommentarer angående innehållet kontakta därför i första hand Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg