Botaniska Föreningen i Göteborg

Västergötlands flora

Föredrag av Anders Bohlin den 14 december 2001

Föredraget behandlade det segdragna projekt som avser att utge en landskapsflora över Västergötland. I våras trodde styrelsen att man skulle kunna vara färdiga till bokmässan, i somras åtminstone till jul, men nu ser det snarare ut som om vi får vänta på den efterlängtade boken till efter påsk.

Ett flertal projekt har under tidernas gång syftat till en flora över Västergötland; allaredan under slutet av 1700-talet samlades material in därför och under 1800-talet gjordes flera försök, men inte förrän år 1902 utkom den första, enkla sammanfattningen i tryck om Västergötlands växter, August Rudbergs "Förteckning". Den följdes sedan 1967 av Karl Hasselrots Västergötlands flora, som dock ännu lämnade mycket övrigt att önska. Under 1970-talet inventerades delar av landskapet på olika håll, 1983 samlade man sig till en samordnad inventering vid ett möte i Falköping och 1984 bildades Västergötlands Botaniska Förening i Borås.

Sedan dess och fram t.o.m. 1997 har de 830 ekonomiska kartblad som landskapet omfattar inventerats. Västergötland har indelats i fyra distrikt: Sjuhärad, Göteborg, Norra Älvsborg och Skaraborg. För varje besökt lokal har socken och koordinat angivits samt befintliga arter avprickats på den lista över 900 arter som förtryckts. Redan tidigt infördes en uppdelning i A- och B-listor, de förstnämnda med alla observerade arter antecknade, de senare blott med ett urval. Listorna har dataregistrerats medelst ett för ändamålet specialskrivet dataprogram. Historiska uppgifter, både ur herbarier och ur litteratur har i stor utsträckning genomgåtts och allt väsentligt kommer att tas med i floran. Bibliografin omfattar nu ca 1700 nr. Calluna, VBF:s tidskrift har utgetts med 2 nummer om året. År 1997 var inventeringen i princip färdig, därfter har sammanskrivandet pågått, omväxlande med smärre kompletteringar. 90 personer har varit rutansvariga, ytterligare 450 har lämnat uppgifter om fynd i Västergötland. Totalt har under tidernas lopp 1362 bofasta taxa antecknats i landskapet (1318 av dem är funna under inventeringen). Dessutom har 1434 tillfälliga växter hittats, många av dem dock blott av Carl Blom i Göteborgstrakten (bara 482 har påträffats i nyare tid, inom projektet). Sålunda har, såvitt känt, totalt 2796 taxa antecknats från vårt landskap.

Efter denna rapsodiska presentation av projektets gång övergick föredragshållaren till en överblick över landskapet och dess geografi. Tranor Grus grus vid Hornborgasjön — det är vad många naturintresserade förknippar med Västergötland, men här finns så mycket mera. Det första försöket till växtgeografisk indelning av landskapet gjordes 1937 av Fredrik Hård av Segerstad, när han drog upp Erica-Ledum-gränsen mellan suboceaniskt och subkontinentalt. Även gränsen mellan spontant förekommande bok och gran utnyttjades av Hård för att avgränsa den nemorala regionen från den boreonemorala. Dessa klimatiskt betingade gränslinjer visar på de stora dragen i landskapet, men i en mindre skala är berggrunden och i synnerhet förekomsten av kalksten och andra basiska bergarter ofta utslagsgivande. Alla vet vi hur rik flora Kinnekulle och de andra kalkrika Västgötabergen har, men kanske nog så intressant är förekomsten av brunspring Asplenium adulterinum på en ultrabasisk bergart vid sjön Velen i Älgarås. Detta är en av pärlorna i Tivedens mörka, norrländska granskogar, en annan är den röda näckrosen Nymphaea alba f. rosea som förutom i Fagertärn i Närke även förekommer vilt växande i Kroksjön i Västergötland. Höjden över havet och närheten till stora sjöar har också en stor klimatisk betydelse; vid Hällekis på Kinnekulle kan man utan problem odla valnöt Juglans regia och äkta kastanj Castanea sativa, medan man på höglandet vid Smålandsgränsen finner gott om dvärgbjörk Betula nana på myrarna. Kulturpåverkan har varit stor i Västergötland, Falbygden var ju "Svearikets vagga", men nutidens "rationella" helåkersbygd och kalhyggen avskräcker mera än gläder. Ännu finns dock blomsterrika rester av det äldre kulturlandskapet kvar.

Så fick vi följa med till några av Västergötlands botaniska "smultronställen" och rara växter. Ännu kan man få se fjädergräset Stipa pennata "glindra" på sin ås i Näs där Lennart Fridén upptäckte arten, liksom i grannsocknen Vartofta-Åsaka där arten upptäcktes redan i mitten av 1700-talet av Johan Peter Falck. Ett antal andra rariteter gör fjädergräset sällskap: drakblomma Dracocephalum ruyschiana, färgmadra Asperula tinctoria och smalbladig lungört Pulmonaria angustifolia för att blott nämna de förnämsta. På några av de små alvaren som Öja hed kan man få se tegellav Psora decipiens, ja till och med svavellav Fulgensia fulgens. Vid Skogastorp frodas stor ögontröst Euphrasia rostkoviana ssp. rostkoviana tack vare betesdjuren; vi ser en tjur av den hotade lantrasen "väne-ko" som gör sin insats. Den till största delen försvunna klubbsporren Leucorchis albida lever ännu kvar i litet antal på några slåttrade hårdvallsängar. En ny lokal har glädjande nog upptäckts i år i närheten av Borås. Den rikligt håriga västgötamåran Galium suecicum var. vestrogothicum finns rikligt i ett mindre område mellan Billingen, Kinnekulle och Mariestad, endem! En annan endem, väl vår enda endemiska goda art är västgötamaskrosen Taraxacum vestrogothicum som växer på kalkfuktängar på Kinnekulle och Falbygden. Luktsporren Gymnadenia odoratissima blommar ännu på två lokaler i Västergötland, medan den kanske tveksamma praktsporren Gymnadenia conopsea var. densiflora har påträffats på flera nya de senaste åren. På Nordbillingen finns rika ädellövskogar där skogsfrun Epipogium aphyllum har en av sina få fyndorter i Västergötland, på en annan lokal växer jättetrådskivling Inocybe fibrosa på sin enda kända lokal i Sverige. Andra sällsynta svampar är ekens eldticka Phellinus robustus vid Munkängarna och jättespindelskivlingen Cortinarius praestans.

Österplana hed är kanske Västergötlands mest berömda växtlokal, monografisk skildrad av Nils Albertson. Områdets paradart är kalknarv Arenaria gothica som blott är känd från Gotland och Kinnekulle, således en svensk endem. Anders förtäljer dock om att det finns en uppgift om att kalknarven skulle vara funnen på Hvaler i Østfold, men mycken osäkerhet vidlåder ännu ryktet därom. En annan speciell art på Österplana hed är mossan Scorpidium turgescens som annars är en fjällart. Möjligen är den numera borta. Den västliga klockgentianan Gentiana pneumonanthe ses blomma med ägg av alkonblåvinge på fodret. Fjällarv Cerastium alpinum är en nordlig art som har sin enda kända lokal i Götaland på Halleberg. Vi får se bilden rättvänd, till skillnad mot förhållandet i Halle- och Hunnebergs flora.

En kort exposé över Västergötlands botaniska utforskningshistoria inleds med Pehr Kalm som 1742 förexkurrerade inför Linnés Västgötaresa fyra år senare. En av de mera intressanta arter som Kalm upptäckte var "Västgöta höfrö", alltså vingvial Lathyrus heterophyllus. Vi får se J.A. Gyllenhaals porträtt som hänger på Vetenskapssocieteten i Uppsala samt Adam Afzelius’ dito som finns på Västgöta Nation; dessa båda tillhörde de mera framstående västgötabotanisterna under senare delan av 1700-talet. Efter ett språng över 1800-talets celebriteter som Mathesius får vi så se Lennart Fridén vid Stipa och slutligen VBF:s åtta man starka styrelse.

Några tidigare sällsynta arter som ökat är kalvnos Misopates orontium (funnen på flera stationer mellan Borås och Vänersborg), fodergetruta Galega orientalis och i synnerhet rosendunört Epilobium hirsutum. Andra, förr vanliga som minskat kraftigt är fältgentiana Gentianella campestris (hotad av jordbrukspolitik och undermåliga "EU-bidragskontrollanter") samt mosippa Pulsatilla vernalis (som dock ännu finns kvar på Hökensås, men försvunnit på de flesta andra håll).

Avslutningsvis fick vi se några vackra arter från olika håll i Västergötland: lundskafting Brachypodium sylvaticum från Hunneberg, safsa Osmunda regalis, guckusko Cypripedium calceolus som har några få förekomster i landskapet, tistelsnyltrot Orobanche reticulata i Mössebergsparken samt några riktigt stora ekar Quercus robur från Ullersundet på Kållandsö.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att flera välskötta naturbetesmarker med bl.a. kattfot Antennaria dioica, slåttergubbe Arnica montana och fältgentiana Gentianella campestris riskerar att överges och spolieras till följd av att okunniga "kontrollanter" som skall granska om markägaren uppfyller villkoren för "EU-bidrag" blott mäter gräsets höjd i mm men inte förstår sig på att upptäcka de stora biologiska naturvärdena och därför dömer ut områdena som värdelösa. Beträffande maskrosor erinrade Lars om en "skräckexkursion" på 1970-talet som inleddes med ett föredrag där diabilder användes på OH-apparaten och fortsattes med krypande i rundeln vid spårvägens vändslinga på Saltholmen (locus classicus för sexmaskros Taraxacum obtusilobum) tills Lars "efter 28 arter" tröttnade och lade av. Anders kontrade med att vi har skäl att vara stolta över västgötamaskrosen, vår enda endemiska art. Västergötlands floraprojekt har genererat en stor databas med över 1 miljon inregistrerade fynd, vad skall ske med den? Kanske kommer nästan hela databasen så småningom att göras tillgänglig i CD-format. Ännu välbevarade naturskogspartier finns i Tiveden, i närheten av Ulricehamn samt överst i Hunnebergs branter, de sistnämnda med många rödlistade lavar och mossor. På frågan om varför inte Västergötlands flora kommer att innehålla något större kapitel om utflyktsmål (liknande det som finns i Hallands flora) svarar Anders att detta till stor del beror på att boken då skulle bli för tjock, men ett koncentrat av de finaste områdena kommer dock att ges i ett kapitel om "smultronställen". Däremot blir det rikligt med riktiga prickkartor över många växters utbredningar i landskapet. Ingvar Nordin efterlyste Västergötlands "finaste" soptipp; troligen är Arendal första kandidat.



Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och sedan kontrollerat av föredragshållaren. De som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg