Smålands flora

Föredrag av Åke Rühling den 17 maj 2001

Föredraget gav oss en överblick över det stora inventeringsprojektet i Småland som i huvudsak genomfördes under 1980-talet, en del av dess resultat och en översikt över erfarenheter och svårigheter.

Projektet började trevande i slutet av 1970-talet, en pilotstudie genomfördes 1978-79, men först år 1980 sattes det igång på allvar. Den dåvarande planen gick ut på att inventeringen skulle fortskrida fram till och med 1990, varefter en sammanfattande flora snabbt skulle redovisa resultaten därav. Huvudmålet var att genomföra en kartering av landskapet Smålands flora. Småland är stort!; det är uppdelat på fem län (F, G och H samt smärre delar av E och N), och omfattar 32 kommuner och hela 285 socknar. Projektet lades upp som en rutinventering av 5x5-km-rutor, totalt 1434 st., för vilka 346 inventerare totalt registrerats. I början sades att “en van inventerare bör klara av en ruta på 2-3 arbetsdagar”, men detta visade sig under inventeringens gång vara en klar underskattning; genomsnittet för en ruta ligger närmare 10 arbetsdagar. Totalt har 7-8 manarbetsår lagt ned på det rena inventeringsarbetet. I början instruerades inventerarna att notera varje art blott en gång per ruta och att inte föra några noteringar om biotoper, men detta ändrades under projektets gång. Tyvärr gjordes ingen kritisk genomgång av metodiken efter pilotstudien, utan allt ansågs fungera bra, vilket det senare visade sig inte alltid göra.

Projektet har genererat en databas omfattande ca 703000 inventeringsrapporter, delvis i pärmar i Lund, delvis på dator. Först i efterhand genomfördes en nästan fullständig dataläggning varvid mycket konstigt upptäcktes. En del rutor är faktiskt ännu inte inmatade på dator. Ur herbarier har tagits ca 98000 uppgifter, ur litteratur ca 350000 om växters förekomst i Småland; totalt har ca 2200 skrivna källor genomgåtts. Ett diagram visade att mycket skrivits om floran i Småland vid mitten av 1800-talet, sedan ganska litet fram till en ny topp kring 1930 (Fredrik Hård av Segerstad), åter dalande för att stiga till nya höjder de senaste decennierna (länsstyrelserapporter). Även gamla handskrifter har genomgåtts, bl.a. protokoll från botaniska resor i Småland under 1840-60-talen, dagböcker från Fries och Forssander (kring Växjö) samt C. A. Westerlunds dagböcker från Kalmar. Den sistnämnde har blivit malträterad i skrifterna, då han kom i konflikt med de etablerade Smålandsbotanisterna: Fries, Forssander, Scheutz m.fl. (alla släkt med varandra), men kan vara värd en partiell upprättelse. De största problemen vad avser litteraturuppgifter erbjuder länsstyrelseinventeringarna, vilka vimlar av felbestämningar och oklarheter.

Det mesta av texten till den kommande floran är nu skriven, men ännu återstår delar som Åke, själv huvudredaktör, inte har sett. Kartorna avser att med gröna rutor visa “aktuell” utbredning, med svarta prickar äldre uppgifter. Ca 2300 taxa finns registrerade som observerade under inventeringen; för ett stort antal av dessa planeras det att visa kartor medan fotografierna kommer att bli rätt få. En grön ruta betyder bara att arten har påträffats där; inget utsäges om allmänheten eller rikligheten. Inga försök har heller gjorts att uppskatta hur vanliga eller ovanliga olika arter är i olika områden. Äldre uppgifter sätts ut som prickar med ca 5 km precision, även om man ibland vet mera om var lokalen var belägen. Uppgifter avseende endast socken placeras i den ruta där kyrkan ligger, medan häradsuppgifter ej tas med alls på kartorna.

För några år sedan (1997) utkom Floran i Oskarshamns kommun, i vilken problemen med ändringar av församlingsgränser uppmärksammades. I Smålands flora kommer församlingsgränserna 1985 oegentligt att betraktas som sockengränser, mest av praktiska skäl. Själv är Åke tveksam till att använda socknar, men har inget bättre att komma med. Boken Smålands flora kommer att omfatta de vanliga kapitlen (inga revolutionerande nyheter), totalt ca 1000 sidor varför två volymer blir nödvändigt. Som ett förslag till kapitel visades en lista enligt följande: Förord, Projektet, Småland, Naturgeografi, Markanvändning, Floraförändringar, Vegetationstyper och växtplatser, Botanisk utforskning, Inventerare, Artförteckning och Bilagor.

Som ett exempel visades hur det skulle kunna se ut vad avser Mönsterås och Oskarshamns kommuner, vilka Åke själv känner bäst. Mönsterås har moränskärgård med låga betade öar, medan Oskarshamn har “vanlig” klippskärgård. Mellan dessa ligger några platta öar av sandsten, den största av dessa är Runnö. En speciellt avvikande ö är den botaniskt välkända Örö. Olika exempel på hur olika arter föredrar de olika slagen av öar förevisades; exempelvis förekommer bitterkrassing bara i Misterhults klippskärgård.

På skräpmarker, särskilt i hamnar, har åtskilliga arter visat sig vara nog så stationära, t.ex. färgreseda och glandelkungsljus (i Oskarshamn). Andra är tillfälliga och försvinner fort igen; bland de mera spektakulära fick vi se chileväppling Anisolotus subpinnatus och strimfibbla. Boerstånds visade sig först hösten 1999, men kan kanske väntas etablera sig liksom i Skåne. På bark från timmer, importerat från Västtyskland under 1970-talet har många arter dykt upp. Paradexemplet är klängnunneört som med myror spritts ut över omgivande hyggen så att den vissa år täcker flera tusen m2, andra arter, som en hel del björnbär går däremot tillbaka p.g.a. strängare vintrar. Vårskärvfrö och fågelarv har på senare år spritts som vägkantsväxter, medan vargtöreln på Gamla varvet i Oskarshamn, som funnits där mer än 100 år, nu spolierats genom att asfalteras över.

Några speciella arter för mellersta Kalmar län presenterades. Sommarfläder finns belagd från 1840 vid Fredriksberg, där nu stora bestånd finns kring de nyanlagda vägar som man fruktade skulle spoliera förekomsten. Oskarshamnsbjörnbär Rubus muenteri har nästan hela sin svenska förekomst centrerad kring stadens gamla barlastplats. Väggörten i Humlekärrshult infördes ursprungligen av Åke från Simrishamn, men har etablerat sig. Luddvårlök har goda bestånd, ofta nära trädbaser, i stadens parker. Många andra vårblommande lökväxter har under de senaste åren visat stor tendens att naturalisera sig.

Slutligen presenterades Oskarshamns eget herbarium (OHN), vilket numera också finns med i Index herbariorum. Här samlas materialet från Smålands florainventeringen, men det mesta finns alltjämt i Lund eller ute hos inventerarna. Länsstyrelsen i Kalmar betalar för driften och verksamheten bedrivs delvis som rehabiliteringsarbete. Ett vackert exempel på ett nystartat herbarium i Sverige.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att klockljung och skvattram ej “trivs ihop”, överlappningszonen är ej bred. Fördelningen av kapitel på volymerna är ännu ej klar, men förhoppningsvis skall artförteckningen finnas odelad i en av dem. Småland är så stort att “fyrkantigheten” nog ej skall märkas så mycket på kartorna. Förvildade och kvarstående arter kommer att få ett större utrymme än i någon annan hittills utkommen flora. På frågan om när vi får se boken svarar Åke “tidigast om två år”, vilket svar har använts som standardsvar under de senaste fem åren.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan medverkan av föredragshållarna. De som vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg