Björnaråsen – en okänd pärla i Partille

Föredrag av Mats Lindqvist den 29 mars 2001

Föredraget inleddes med en utsiktsbild från Björnaråsens topp ut över skogen ned mot Säveåns dalgång. Vårt område är beläget i nordöstra hörnet av Partille vid Brodalsbäckens källflöden. Vi börjar dock redan nere vid Säveåns östra del, där ännu ej så mycket mark exploaterats för industrier, men de tränger på. Vid Jonsered studerade man redan på 1700-talet laxfiske vetenskapligt, tidigast i Sverige. På den tiden var Aspens utlopp helt oreglerat. Runt omkring Jonsered finns mycket ädellövskog, speciellt ek men även bok, Bokedalens naturreservat är ju med rätta välkänt för sin vackra vårblomning och sin rika svampflora. Här hade Oscar Dickson en stor sommarvilla med orangerier och parkanläggningar, från vilka ett antal gräsfröinkomlingar dröjt sig kvar. Här förekommer dock även en rik flora av ursprungliga lundväxter; vi får se gullpudra blomma i sumpskogen.

För att komma till Björnaråsen kan man följa Bohusleden hela vägen från Jonsered eller köra till Gottorp och gå en kortare väg. På denna väg passerar man ruinen av Gripsholm, ett torp som tillhörde profossen Grip som här täljde hasselspön att användas till prygel. Vid Tultered finns ett öppet beteslandskap, som numera har hästarna att tacka för att det hålls öppet. Dessa betesmarker var enligt ekonomiska kartan från 1930-talet åkrar, medan det dåtida betet skedde på de omgivande utmarkerna som idag är igenväxta till skog. Längre tillbaka i tiden, på 1780-talet, gick “skogsgränsen” åt väster vid Jonsered, väster därom fanns knappast någon skog att tala om.

De mest intressanta områdena kommer ovanför Tultered. Åt nordöst löper här Tulteredsravinen med rik ädellövskog som i norr på båda sidor avgränsas av bergbranterna från Arkesåsen i väster och den egentliga Björnaråsen i nordöst. Uppe på höjderna dominerar tallskog, mest nog så mager men på själva Björnaråsen finns rikare grönstenspartier. Om vi börjar i Tulteredsravinens lundar kan vi få se stor blåklocka och olvon i brynen och de mera ljusöppna partierna, medan bäckravinens inre delar domineras av klibbalskog med mycket död ved; området förefaller vara nästan helt utan mänsklig påverkan. Här finns rikligt med vitsippor, fläckvis skogsbingel och under en stor hassel tittar vätterosen upp. På grova askar finns en rik skorplavsflora, bl.a. “jaguarfläck” Arthothelium ruanum.

I den rakvuxna omgivande hedekskogen är örtfloran fattigare, men högre upp finns en lövbränna, vilken dock tyvärr inte ser ut att komma med i det tilltänkta naturreservatet. Högre upp i ravinen tilltar aldominansen och de ädla lövträden blir färre, vissa partier har också planterats med gran efter uthuggning av de tidigare hässlena. Här i alskogen har järpe observerats vid några tillfällen. På alens högstubbar växer altickan och på ömse sidor om den vindlande bäcken har små korvsjöar avsnörts. I nedre delen av en talus-brant med grönstensinslag växer rikligt med blåsippor och här förekommer även källarv, dvärghäxört och skogsstjärnblomma. På hösten kan man vid bäckens övre del plocka kantareller i mängd.

I branterna på Björnaråsens östsida dominerar tallen med hassel i buskskiktet. Här finns åtskilliga ovanligare kärlväxter som ormbär, vispstarr och lundbräsma, vilka gynnas av det basrika underlaget. På en högstubbe av gran växer gammelgranslav Lecanactis abietina och på en gammal granlåga har gransotdyna Camarops tubulina nyligen påträffats, ny för Partille. En tallåga hyser en förekomst av citronticka Anthrodia xantha. De äldsta tallarna här är ca 150 år, men några äldre finns ej; minns att här var skoglöst till mitten av 1800-talet. Uppe på själva åsen har vi en magrare tallskog, men även här finns rikare fläckar, bl.a. förekommer här knärot och linnea. Tallticka Phellinus pini har ännu ej påträffats inom området, men kan förväntas (den finns vid Bokedalen). Här uppe känns det som om vi vore långt ut i vildmarken, till och med bullret från motorvägen låter sig knappt anas.

Här kommer vi in på naturvårdsaspekter. Den allmänna gången går från dokumentation/inventering över skydd (enligt miljöbalken) till förvaltande. Björnaråsen fanns med redan i ett kommunalt naturvårdsprogram 1987 och därefter har flera olika inventeringar under 1990-talet visat på områdets naturvärden. 1994 kom en avverkningsanmälan för en del av området, mot vilken SNF:s skogsgrupp protesterade och lyckades få biotopskydd för en del av området, men samtidigt avverkades vissa partier. Året därpå kom en ny avverkningsanmälan, omfattande ännu mera värdefulla partier, vilket ledde till att Mats gjorde en ny inventering inom ramen för sitt arbete vid GF konsult. Detta var det som slutligen “tog skruv” och idag föreligger ett förslag angående att avsätta området som naturreservat och avverkningen har åtminstone tillfälligt stoppats, men något beslut om skydd föreligger ännu inte, ej heller någon skötselplan. Viktiga arter som utpekas i naturreservatsförslaget är spillkråka, olivjordtunga, trolldruva, havstulpanlav och järpe.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att Partille kommun drev Bokedalens naturreservat, men det är länsstyrelsen som ligger bakom förslaget till skydd av Björnaråsen. Skall området lämnas till fri utveckling? Nej, snarare bör lövskogen gynnas och en del såväl planterad som självföryngrad gran tas bort efter hand. En svårare fråga är huruvida grövre ekar bör frihuggas i områdets södra del. Tallfrö härifrån kan vara intressant ur forstlig synpunkt då det representerar en lokal proviniens med god tillväxt. Insektslivet i området är ännu praktiskt taget okänt, här kan nog finnas mycket att upptäcka. Björnaråsen är en rätt ny skrivning, tidigare skrevs det Börsåsen och det kommer nog troligen från “börs” som betyder brant och har således nog inget med björnar att göra. Grönstenen i berget är metabasitisk amfibolit.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan medverkan av föredragshållarna. De som vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg