Bland Erica- och Laurus-skogar — bilder från en insamlingsresa till Azorerna

Föredrag av Lars Arvidsson den 18 maj 2000

Föredraget behandlade en resa som Lars gjorde 1986 tillsammans med Föreningens tidigare hedersledamot Gunnar Degelius. Bakgrunden var att Gunnar, med utgångspunkt i andras insamlingar, skrev om Azorernas lavflora 1941. 1985 frågade så Gunnar Lars om denne ville följa med honom till Azorerna på en lichenologisk expedition, han ville så gärna se "sina" beskrivna lavar samt även i övrigt studera den oceaniska lavfloran på öarna. 1986 hade Gunnar lyckats finansiera resan och tack vare Lars ombyte av resebyrå kunde även han följa med för samma penningsumma.

Azorerna ligger på den mittatlantiska ryggen och består av nio större vulkaniska öar. Ur biogeografisk synpunkt sammanfattas Azorerna tillsammans med Madeira, Kanarieöarna och Kap Verdeöarna under namnet Makaronesien. De makaronesiska öarna har mycket gemensamt i flora och fauna och har dessutom intressanta anknytningar till mediterran och afromontan flora.

Under resan besöktes tre av öarna, nämligen São Miguel, Faial och Pico. På São Miguel ligger öarnas huvudort, Ponta Delgada. Pico är den högsta ön, 2320 m ö.h., medan de andra blott når upp till ca 1000 m ö.h. Alla öarna kan indelas i höjdzoner med olika flora. Från havsytan till ca 500 m ö.h. är det jämförelsevis torrt. Den ursprungliga vegetationen bestod av busksnår och gräsmarker, men området är till största delen uppodlat eller utgöres av betesmarker. Här finns många förvildade arter som konkurrerar med resterna av den inhemska vegetationen; ett påfallande stort antal av dem kommer från Kapregionen. Viktiga inhemska arter är Festuca petraea och Myrica faya.

Den andra höjdzonen, molnzonen, sträcker sig från ca 500 m ö.h. till ca 1350 m ö.h. och har en konstant hög humiditet, det "känns klibbigt". Här finns trädljungssamhällen med Erica azorica och Myrsine africana, men även lagerskog med Laurus azorica, Ilex perado ssp. azorica, Picconia azorica, Persea indica och Prunus lusitanica som viktigaste träd. Ovan ca 1350 m ö.h. vidtar den tredje höjdzonen, stenöknen, men av uppenbara skäl förekommer denna zon blott på Pico.

Azorerna hyser ca 700 kärlväxtarter, varav 2/3 är införda. Det finns ca 60 azoriska endemer (8% av floran; på Madeira är endemerna 11%, på Kanarieöarna 37%) och ca 20 makaronesiska endemer. Det förekommer även ett västeuropeiskt (oceaniskt) floraelement med bl.a. ormbunkar som Osmunda regalis och Blechnum spicant samt ett tropiskt med bl.a. Lepidotis cernua, Selaginella kraussiana, Elaphoglossum hirtum och Myrsine africana. Vid jämförelse med Madeira, som är det närmast belägna landområdet, visar sig ett antal artpar av vikarierande arter, t.ex. Rubus hochstettorum och Vaccinium cylindraceum på Azorerna respektive Rubus grandifolius och Vaccinium maderense på Madeira.

Vi besöker först São Miguel. I Ponta Delgada blommar den införda Eucalyptus ficifolius med djupröda blommor, medan den mediterrana björnkloörten Acanthus mollis varit förebild för de korintiska kapitälen. Landskapet på ön karakteriseras av smärre kratersjöar och skogsrester, men det mesta är uppodlat och häckar av spanskrör Arundo donax omger vägarna. På norra sidan odlas mycket te Camellia sinensis. Vi får se Gunnar under de båda införda Gunnera tinctoria (Brasilien) och kanonviska Hedychium gardtnerianum (Himalaya), vilka båda är "aggressiva invasionsarter" som ställt till med mycken skada i den inhemska floran. Den senare har dock vackert orangea frukter. Den gul- och lilablommiga Solanum mauritianum bildar småträd och kommer trots namnet från Mellanamerika. Högre upp vidtar molnskogen och här får vi se den ljusgröna ormbunken Woodwardia elegans, liksom en trädormbunke Dicksonia. Årsnederbörden är här över 2000 mm.

I Furnas finns heta källor, fumaroler och svavelkällor. I det ca 70°C varma vattnet frodas blågrönalger. Platsen är en kurort som erinrar om Särö. Här finns planterade Araucaria bidwillii från Australien liksom åtskilliga palmer och Taxodium. Den vackra parken visar sig vara utomordentligt lavrik, bl.a. finner vi här en rent tropisk art, Glyphis cicatricosa. Bland blommor kan nämnas murbinka Erigeron karvinskianus från Mexico.

Så till Faial där vi besöker huvudorten Horta. Här fanns länge landbaserad kaskelotjakt, men numera har den upphört. På öns västsida växer Erica azorica-skog bestående av täta buskträd. På den mossiga marken växer klockljungssläktingen Daboecia azorica med stora rosa blommor; även den är endem. I skogen finner vi lavarna Pseudocyphellaria lacerata och Coccocarpia palmicola, den senare ny för Europa. Ormbunken Elaphoglossum hirtum liknar hjorttunga, men har rikligt med bruna hår på bladytan. Vid vägen upp till Faials caldeira (krater) växer Hydrangea macrophylla med blekt blåa blommor.

Vi klättrar så ned i kratern, som har en utomordentligt hög humiditet; här växer Sphagnum i bergsstupen! Här förekommer många endemer, bl.a. azorisk skogslysing Lysimachia nemorum ssp. azorica, Platanthera micrantha och Juniperus brevifolia med sin halvparasit dvärgmisteln Arceuthobium azoricum. Här växer också lummern Lepidotis cernua som påminner om "ljusgröna granar". Vitarum Centaurium scilloides och skäggsvingel Festuca jubata pryder marken, liksom Lactuca watsoniana och Luzula purpureo-splendens, den senare endemisk för Azorerna och Madeira. I branterna växer också den tropiska Selaginella kraussiana. Trots att det är 300 m kvar ned till kraterns botten klättrar vi upp igen.

Åter i Horta ser vi ormbunken mahoniabräken Cyrtomium falcatum som kommer från Ostasien. Ute på de svarta strandklipporna växer strax ovan det vita vågsvallet den endemiska Festuca petraea tillsammans med de införda hottentottfikon Carpobrotus edulis och isört Mesembryanthemum crystallinum, båda från Sydafrika.

Slutligen far vi till Pico, där vi ger oss upp i höjderna till områden med rester av Erica-skog. Här ser vi de båda lavarna Erioderma mollissimum och E. chilense, den förra med soral, den senare med svarta apothecier. Här frodas de storväxta ormbunkarna Culcita macrocarpa och örnbräken Pteridium aquilinum som ju är en kosmopolit. Laven Parmotrema melissii står nära Parmelia. I mager fukthed växer safsa Osmunda regalis och kambräken Blechnum spicant tillsammans med krypmire Anagallis tenella och Luzula purpureo-splendens. Här finns också det endemiska "blåbärsträdet" Vaccinium cylindraceum och ute på lavafälten påskrislaven Stereocaulon azoricum.

Ett av de större problemen i den azoriska naturen är den införda arterna. Bland dessa kan i synnerhet nämnas den i stor skala planterade Cryptomeria japonica. En hel del bestånd har dock lyckligtvis (!) knäckts i en häftig storm, varför markägarna förhoppningsvis kommer att minska på takten med nyplantering av kryptomeria. I ett av de små områden med naturlig lagerskog som ännu finns kvar ser vi i den gröna djungeln Myrsine africana med små ljusgröna täta blad, Vaccinium cylindraceum med röda blommor, Frangula azorica (som dock även finns på Madeira), den endemiska Picconia azorica (Oleaceae), Ilex perado ssp. azorica (endem) och den krusiga glansbusken Pittosporum undulatum.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att endemerna bland de azoriska lavarna är mycket få; i stället finns ett större antal rent tropiska arter som når sin nordgräns och har sina enda europeiska förekomster här. Klimatet på öarna är mycket fuktigt och tämligen jämnvarmt, +14°C på vintern, +24°C på sommaren. Det framhölls att andelen endemiska arter bara bör beräknas på de inhemska arterna, vilket skulle ge en betydligt högre siffra än 8%. Madeira har avsevärt flera arter än Azorerna, trots sin mindre yta, vilket torde bero på mindre avstånd till fastlandet. Bebyggelsen på Azorerna är delvis bevarad ända från 1400-talet. Slutligen nämndes att Azorerna är en god kandidat för att ha varit det sjunkna Atlantis.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och kontrollerat av föredragshållaren (ordföranden!). Den som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg