Japanska trädgårdar och natur

Föredrag på mötet den 24 februari 2000

Föredraget redogjorde för intryck från en forskningsresa till Japan som Eva företog tillsammans med Björn Nordén under en månad våren 1999. Huvudsyftet från Evas sida var att studera såväl vind- som insektspollinerade arter inom asksläktet, Fraxinus, vilket monografiskt studeras av henne. Emellertid gavs även goda möjligheter att besöka och njuta av de berömda japanska trädgårdarna. De bodde i den gamla kejsarstaden Kyoto, som trots att den är Japans andra stad inte alls ger samma “storstadsintryck” som Tokyo. Vi vandrar runt i staden och får se villor med villaträdgårdar, som även om de ofta är anlagda på en liten yta dock ger ett bestående skönhetsintryck och känns större än de är.

I den berömda Maruyama-parken, som vid körsbärsträdens blomning i början av april är fylld av besökare från när och fjärran, får vi nu efter högsäsongen bl.a. se en rödblommig Kurume-azalea, fullstoppad med vita “lyckolappar” som stuckits dit av därpå troende japaner. Parken påminner en del om en svensk stadspark (som Slottsskogen) men skiljer sig genom att det finns små tempel här och där, vid vilka bedjande samlas. Även på det närbelägna berget Higashiyama finns helgonaltaren, men här får vi i Castanopsis-skogen även se bl.a. ormbunken Osmunda lancea, en släkting till vår safsa.

Ute i bergen norr om Kyoto lyser Magnolia salicifolia vitt bland de andra avlövade träden på nordsluttningarna, medan den städsegröna Cryptomeria-skogen som undervegetation bl.a. pryds av den lågvuxna bambun Sasa kurilensis. Schizocodon soldanelloides (Diapensiaceae) blommar med vackert gammalrosa blommor i de mera gröna ädellövskogarna på sydsidorna där vi också beskådar Trochodendron aralioides (Trochodendraceae) och Epimedium grandiflorum (Berberidaceae) vilken senare används som medicinalväxt mot bl.a. högt blodtryck och mygg (!) enligt traditionell kinesisk medicin. Här finns även rododendronskog med blommande Rhododendron albrechtii.

Åter till Kyoto. Vi följer “filosofstigen”, en strövstig mellan templen nedom Higashiyama där Ginkaku-ji (“Silverpaviljongen”) tilldrar sig vår uppmärksamhet. Det är ett smärre palats uppfört för en shogun på 1400-talet och särskilt känt som samlingsplats för “månskådare”, en sysselsättning som är vanlig i Japan. Här finns något som knappt kan kallas trädgård, nämligen en s.k. “dry garden” med sand avsedd att reflektera månens ljus. Strax utanför blommar dock Camelia japonica (Theaceae) med stora rosa, fyllda blommor. Här finns flera uråldriga tempel i grönskan och ett tredelat smärre lustpalats, Shugakuin, vars trädgårdar har buskar och träd (men inga örter) arrangerade runt vatten med broar i mängd.

Ej långt därifrån får vi beskåda Kinkaku-ji, “guldtemplet”, som ursprungligen uppfördes åt en shogun, men sedermera blivit tempel och faktiskt är täckt med bladguld. Här tar vi en tepaus i ett tehus intill en liten sjö. Vid Ryoanji blommar blåregnet Wisteria sinensis rikligt, hängande ut över ett båthus. Här finns även en mossträdgård med bara mossa mellan träden, liksom ännu en “dry garden” med 15 konstfullt arrangerade stenar oregelbundet utströdda i noggrant krattat grus.

I Nara, några mil söderut, får vi beskåda en skog av Neolitsea aculeata (Lauraceae) och Podocarpus nagi (Podocarpaceae) som nästan helt saknar annan vegetation, då denna betas bort av hjortarna (Cervus nippon). I betesfredad skog finns ett långt större artantal, däribland en speciell ormbunke (Helminthostachys sp.?) som kläder in en stam av Abies. I Nara finns världens största träbyggnad, templet Todai-ji, som bl.a. innehåller en 16 m hög Buddha-staty av brons klätt med 130 kg guld. Slottet Himeiji, känt från någon James Bond-film, bevakas av samurajer i traditionell klädsel. Trädgården har 15 delar som huvudsakligen innehåller hårt och ofta tuktade tallar. Här kan man få delta i en teceremoni för 500 yen. Teet ser ut som nässelsoppa och smakar hö; till detta får man en degig kaka.

I Kyotos botaniska trädgård finns en bonsaiutställning med bl.a. Wisteria floribunda, Pinus thunbergii, Picea jezoensis och Ginkgo biloba. I det gamla kejserliga palatsets trädgård blommar hanindivid av Ginkgo. Här bodde kejsarna fram till restaurationen 1869. Givetvis är även denna trädgård mycket välsopad och har broar överallt. Flera tempel, däribland den högsta pagodan i Japan, finns i omgivningen.

Vi far så norrut till Chichibu-skogen som tillhör Tokyos universitet. Vägen hit går över djärvt spända broar och i spiral över djupa dalgångar högt upp i bergen. Här finns både Cryptoneria- och ädellövskogar men viktigast flera askarter. Med hjälp av stolpskor och klätterutrustning kommer man så högt upp i ett 20 m högt träd av Fraxinus longicuspis att man kan samla in blommor. Denna art är vindpollinerad liksom F. spaethiana, medan F. sieboldiana är en insektspollinerad, vitblommig släkting till medelhavsländernas manna-ask. Här blommar även den gula Kerria japonica (Rosaceae) och en Dracocephalum-art med stora blåa blommor.

Vid ett kort stopp i Tokyo besöks Meiji-jingu, anlagt till minne av den förste regerande kejsaren efter restaureringen. Här har alla inhemska japanska trädslag platerats i ett annorlunda arboretum. Här växer även bambuskog, där de unga skotten insamlas och äts. Eva pratade en hel del mer om mat, bl.a. om rå fisk som hon blev mycket förtjust i.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att alla eftersökta askar sågs. Det finns flera bra fotofloror över japanska växter, ingen dock tillnärmelsevis komplett. Texten är förstås på japanska, men de vetenskapliga namnen skrivs som väl är med roma-ji (våra vanliga latinska bokstäver).


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och sedan kontrollerat av föredragshållaren. De som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg