En botanisk insamlingsresa till västra Iran

Föredrag av Magnus Lidén på mötet den 23 april 1999

Föredraget behandlade intryck från en resa som Magnus företog tillsammans med Magnus Popp och Arnis Seisums från Riga under tre veckor i maj 1998. De sökte framför allt efter arter ur släktet kuddvivor Dionysia, som är besläktat med vivor Primula men vanligen bildar täta kuddar på mer eller mindre lodräta klippväggar. Släktet är utbrett på det iranska och afganska höglandet jämte angränsande länder, men förekommer isolerat även i Oman. Flera arter har mycket begränsade utbredningsområden, och i synnerhet är de arter som förekommer i Zagrosbergen, Magnus’ huvudmål, mindre väl kända.

Efter en kort visit i Teheran, där bilder av kända mullor vanpryder stadsbilden åker vi dock först upp till Elbursbergen i norra Iran. På bergens sydsida dominerar öken och halvöken, men uppe i norr finns ännu ganska vidsträckta nemorala skogar. Här ses en rik senvårflora med många lök- och knölväxter som bl.a. den röd- eller gulblommiga Tulipa montana, kuddväxten Gypsophila aretioides, porslinshyacint Puschkinia scilloides, Fritillaria kotschyi, Anemone caucasica, Corydalis angustifolia och slutligen den gulblommiga Dionysia aretifolia, som är släktets enda art i Elburs.

Så far vi söderut mot Zagrosbergen. Vid ett bageri utmed vägen får vi se hur tunnbröden manglas för att sedan åka in på en roterande plåt som sakta går genom ugnen. Väl uppe i Bazoftdalen visas den märkliga berggrunden bestående av skiktade konglomerat. Här växer Corydalis rupestris och Dionysia bazoftica, som naturligtvis är endem här. Trots nomadernas hårda bete med getter finns trädformiga Lonicera arborea här och där. I några svårbestigbara klippstup ses Dionysia zagrica och den gulblommiga Dionysia termeana. Nära staden Semirom ses liljeväxten Ixiolirion, Ornithogalum-arter och vid stadens norra infart en för vetenskapen ny Dionysia som aldrig samlats tidigare, men dock iakttagits av en persisk botanist.

I Shiraz visar termometern 50 °C, varför Magnus väljer att söka efter Dionysia i skuggan. Trots denna något okonventionella metod hittas Dionysia diapensifolia, som enligt uppgift säljs som medicinalväxt i Bombay, liksom Acantholimon och Phlomis. Öster om Shiraz får vi se Dionysia esfandiari och en mycket grov cypress Cupressus sempervirens växande vid en oas i öknen; enligt uppgift 5000 år gammal.

I ett mindre bergsområde växer dyvelsträck Ferula asa-foetida och persisk stepplilja Eremurus persicus. I området finns två Dionysia-arter som är strikt bundna till olika berggrund: D. janthina växer på kalk och D. curviflora på granit; den senare sågs blommande i ett bergschrund vid en stor snölega. Vi får också beundra Fumaria asepala, blott 3 cm hög. Vid återfärden sågs slutligen ytterligare två kuddvivor väster om Teheran, nämligen Dionysia leucotricha och D. haussknechtii. Magnus kastar sina skor och resan är slut.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att ingen av de närvarande visste eller ens anade vilken medicinisk användning Dionysia diapensifolia kan ha. Det frågades varför Magnus studerat Dionysia som ju redan utretts av Per Wendelbo. Som svar på detta framhölls att trots Pers arbeten släktet ingalunda får anses som färdigbehandlat, vilket ju bl.a. visas av att en ny art upptäcktes. Frön av många kuddvivor kan i åratal ligga grobara inbäddade i kudden, men andra arter sprätter iväg fröna. Frön av de senare arterna är svårare att erhålla. Bortemot 2/3 av alla kända arter av Dionysia finns i odling, flest i Göteborg.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och sedan kontrollerat av föredragshållaren. Den som trots detta vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg