Växter Du förmodligen aldrig har sett - sällsyntheter i den svenska floran

Föredrag av Mora Aronsson den 28 januari 1999

Föredraget gjorde en exposé genom Sverige från söder mot norr. Vi börjar i sydligaste Skåne där ängssilja (Silaum silaus) ännu lever kvar på en lokal. Flikstånds (Senecio erucifolius) finns på två, medan vingloka (Smyrnium perfoliatum) blott växer på ett ställe. Hårnarv (Sagina micropetala) troddes vara utdöd, men har återfunnits på ca 20 platser. Rapunkelklocka (Campanula rapunculus) finns vid Bälteberga och har nyligen även hittats vid Ystad. Hålrot (Aristolochia clematitis) finns på tre lokaler, bl.a. i Helsingborg. Kustgullpudra (Chrysosplenium oppositifolium) hittades för några år sedan på Söderåsen; enda svenska lokalen. Olymptistel (Carduus thoermeri) finns på en plats i östra Skåne, liksom sandnörel (Minuartia viscosa) som genom framgångsrik lokalvård ökat mycket. Åkerros (Rosa agrestis) växer på tre platser, medan fin tofsäxing (Koeleria macrantha) nyligen återfunnits på en. I Blekinge finns sabelvial (Lathyrus incurvus) i väster och nötkörvel (Conopodium majus) i öster. Dvärgspegel (Legousia hybrida) finns på södra Öland, liksom svartnonnea (Nonea pulla). Vi får se silverviol (Viola alba) vid Borgholm och praktvial (Lathyrus rotundifolius). Så Gotland: sandbrodd (Milium vernale) finns på en plats i söder, liksom flikbrunört (Prunella laciniata). Spjutsporre (Kickxia elatine), nålkörvel (Scandix pectenveneris) och många andra åkerogräs lever ännu kvar i gotländska åkrar. Gotlandsranunkel (Ranunculus ophioglossifolius), mjältbräken (Ceterach officinarum) och gotlandstrav (Arabis planisiliqua) är andra rariteter med en lokal var på Gotland. Elfenbenstistel (Ptilostemon afer) växer på Galgberget i Visby. Från Småland får vi se kamrölleka (Achillea chritmifolia) i Lönneberga och mjölkklocka (Campanula lactiflora). Linmåra (Galium spurium ssp. spurium) är egentligen utdöd, men kvarlever som ogräs i en trädgård. Från Halmstad visas lusfrö (Coriospermum intermedium) och hamnskräppa (Rumex triangulivalvis). Andra halländska rariteter är murgrönsmöja (Ranunculus hederaceus) och tysk ginst (Genista germanica), den senare kanske snart utdöd; "ihjälskyddad". Vippskräppa (Rumex confertus) har sin enda svenska lokal nära Mölndals lasarett. Från Bohuslän får vi se spädlosta (Bromus pseudosecalinus), portlakmålla (Halimione portulacoides) och sandmalört (Artemisia stelleriana), alla oväntat upptäckta i sen tid. Från Västergötland visas silvertistel (Carlina acaulis) och klockjulros (Helleborus foetidus), båda naturaliserade. I Östergötland växer gaffelglim (Silene dichotoma) i ett grustag och fransglim (Silene fimbriata) i två parker. Värmlands sällsyntaste växt är troligen ryssglim (Silene tatarica) med sin enda svenska lokal. I Närke växer kal korsmåra (Cruciata glabra) fortfarande kvar. Södermanlands kanske raraste växt är skorem (Corrigiola litoralis) på Vrena station. I själva Stockholm finns vallsenap (Sisymbrium irio) och belladonna (Atropa belladonna), liksom luddranunkel (Ranunculus psilostachys). Från Uppland visas tidlösa (Colchicum autumnale) och stor tofsäxing (Koeleria grandis) jämte sköldsyra (Rumex scutatus) från Uppsala slottsbacke. I Dalarna finns äkta stormhatt (Aconitum napellus) sedan 1600-talet och i Hälsingland bantörel (Euphorbia agraria). Från Härjedalen visas baggsöta (Gentiana purpurea) och från Ångermanland rysk drakblomma (Dracocephalum thymiflorum) som ännu finns kvar i några nipor. I Västerbotten växer kanadaråg (Leymus innovatus) och vägarnika (Arnica chamissonis), båda i vägkanter. Ryssnarv (Moehringia lateriflora) och rysskörvel (Chaerophyllum prescottii) finns båda nära finska gränsen i Tornedalen. Så till fjällen, där blockhavsdraba (Draba cacuminum) och brudkulla (Nigritella runei) finns i de södra lappmarkerna, medan raggdraba (Draba subcapitata), dvärgdraba (Draba crassifolia) och raggfingerört (Potentilla hyparctica) finns i de mellersta. Från våra nordligaste fjäll visas till sist pältsavallmo (Papaver laestadianum), fjälltrift (Armeria sibirica) och kolstarr (Carex holostoma). Som avslutning får vi se skäggklocka (Campanula barbata) vars förekomst i Sverige troligen är ett rent falsarium.

Vid den efterföljande frågestunden diskuterades bl.a. vilken som är Sveriges sällsyntaste växt; Ilex är en god kandidat med ett individ. Även frågan om Sveriges vanligaste växt berördes utan enighet.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan föredragshållarens medverkan. De som vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes därför i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg