Flora, landskap och människor i Chile.

Föredrag av Bertil Höglund den 12 december 1997

Föredragshållaren, som är professor i radioastronomi, besökte Chile under ett halvår 1988 i samband med att ett nytt radioteleskop togs bruk. I samband därmed hade han tillfälle att studera flora och vegetation i de närmast omgivande delarna av Chile, trakten kring La Serena (ca 30° S br.). Området utmärks av halvöknar och öknar utom i dalgångarna där vattendrag flyter fram och vid kusten.

Vi börjar vid La Serena nere vid Stilla havet, där bl.a. den blåblommiga, vindeliknande Nolana paradoxa och "rävörat" Aristolochia chilensis tilldrar sig intresset. På pelarkaktusar förekommer en röd, storblommig, helparasitisk mistel, Tristerix aphyllus. Chrysanthemum coronarium förekommer i stora mängder, men är införd. Vi får också se en gulblommig, brännande Loasa och den aloëliknande Puya chilensis med sina blekgula blommor. Så far vi vidare uppför Elquidalen, där boskapsskötsel och vinodlingar utgör de dominerande näringsgrenarna. Vid Fray Jorge blommar pelarkaktusen Trichocereus coquimbanus med vita blommor, liksom Eupatorium glechonophyllum. Här finns även svartsenap, Brassica nigra, mer än manshög.

Men åter till kusten. I hamnen vid Coquimbo finns det rikligt med pelikaner. Här växer den lilla rosa Convolvulus chilensis, liksom gulblommig taggvallmo, Argemone mexicana. Både Mesembryanthemum crystallinum och en Calandrina-art utmärker sig med ljusgula blommor. Vi återkommer till La Serena och får se några "liljor" av släktet Rhodophiala samt Cruckshanksia verticillata, en gulblommig rubiacé. Här finns ett stort antal kaktusarter och den stackars Sida leprosa, vars namn låter mindre trevligt på såväl latin som spanska (SIDA betyder AIDS på spanska). Men det är en riktigt vacker liten malvacé.

Vi far så upp genom stenöknen mot La Silla, där observatoriet är beläget. Vi får se ett antal nattbilder som illustrerar stjärnornas skenbara rörelse över natthimlen, liksom vådan av att fotografera om någon öppnar en dörr och går ut med en ficklampa. I det optiska teleskopet finns en 3.6 m vid spegel. Här växer kotula, Cotula coronopifolia och den prästkrageliknande Leucera cerberoana. I omgivningarna finns ett antal gulblommiga, taggiga och klibbiga buskar tillhörande något tyvärr okänt leguminossläkte. Här växer också Acacia caven med tio cm långa tornar och den vitblommiga boraginacén Cordia decandra. En skinnbagge, "Vinchua", sägs vara farlig genom att bitas och sprida sjukdomar.

På allmän begäran visade föredragshållaren så även ett antal bilder från Peru och Bolivia, dit han och hans fru gjort en utflykt. Vi fick se Macchu Picchu, inkaindianernas gamla ruinstad och "inkastigen", vägen som förband staden med Cuzco. Den går över vilda stup och på ett ställe hade stigen huggits bort fullständigt och ensatts med en "vindbrygga". I Cuzco låg ruinerna av inkakejsarnas gamla slott ännu kvar. Så ett hopp till La Paz med intensiv trafik och mindre hygienisk köttmarknad. Från staden togs en vanlig buss till Titicacasjön, vilken fick bensinstopp mer än tjugo gånger på vägen…

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att kaktusarna har sin största diversitet i norr och i söder medan de är mera sparsamt representerade kring ekvatorn. Tristerix aphyllus är en av ytterst få helparasitiska mistelväxter.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan föredragshållarens medverkan. För eventuella kommentarer kontakta därförr i förrsta hand Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg