Exkursionsverksamheten 1997

Under året genomfördes 22 exkursioner, nästan alla i gott exkursionsväder. Deltagarantalet har varit lagom stort, speciellt fram till sommaruppehållet, men det är nästan samma personer på alla arrangemangen. Drygt 50 medlemmar, drygt 10% av medlemsstocken, drar med ut i fält. Eftersom det normalt inte skrivs protokoll från föreningens exkursioner, hoppas vi nu kunna locka ännu fler genom att berätta om alla trevliga utfärder vi haft. Och för en som deltagit är det gott att bli påmind om olika botaniska fröjder...

Exkursionskommittén: Helena Gralén (HG), Ingvar Bergström (IB), Erik Ljungstrand (ELj), Ingvar Nordin (IN).

(1) Vårexkursion 22 mars till Råda säteri och Härryda. Ganska småruggigt väder, men de första vårblommorna är framme: bellis, nagelört och vårlök. Och så övar vi oss på att känna igen träd och buskar i avlövat skick. Vidare till skogen norr om Härryda kyrka; vindstilla, tyst, snöfritt och svällande mossmattor, som gjort för trevlig samvaro med korvgrillning. 7 personer deltog och ledde gjorde IN.

(2) Kryptogamexkursion till södra Inland 20 april. Första stopp är Knipebergen i Lycke, en nordvänd och grönstensrik bergbrant, delvis täckt av ädellövskog. Lunglaven hittar vi snabbt, det är en typisk signalart som signalerar artrikedom, inte bara ifråga om lavar. En krävande art är örtlaven Lobaria virens, här med en av landets rikaste populationer. Vi förflyttar oss inte stort stycke, ty överallt finns sevärda kryptogamer, bland annat flera rödlistade skorplavar. Bland vissna hassellöv står vätterosen i all sin nakna skärhet. Vi noterar också desmeknopp, lundbräsma, lundvårlök, skogssvingel och vårärt. Bilarna för oss sen till Solberga kyrka. Vår förenings förste sekreterare, Hugo Magnusson, fann här på 1930-talet den diminutiva bladlaven Physcia elaeina, som endast är känd från tre lokaler i landet. Numera heter den dvärgrosettlav Hyperphyscia adglutinata och har nyligen dels återfunnits på de två äldsta lokalerna, dels hittats på ännu ett ställe i Bohuslän. Trots snålblåsten har vi till slut framgång i sökandet, och på en av almarna får också vi se den rara laven, och dessutom en för lokalen ny art, nämligen rosa lundlav Bacidia rosella. En givande exkursion med ett 20-tal deltagare, kunnig och bra ledare var Svante Hultengren.

(3) Herrljungatrakten 27 april med strålande vårsol. Första stopp vid Orraholmens friluftsgård och en mager, betad ljunghed, som rensats på träd och buskar. Back- och mosippor finns här i ljuvlig, tidig blomning. Lunchen avnjuts bland blommor och vårfåglar. Nästa stopp är Remmene skjutfält, där marken bränts av, vilket gynnat mosippan och några fina bestånd av cypresslummer. Tånga hed i Vårgårda gläder oss med backsippor i den östra kanten och mosippor i den västra. Drygt 20 deltagare följde glatt den uppskattade ledaren Sören Svensson.

(4) En klassiker, vårblommor i Rya skog 13 maj. Fager blommar lunden, aldrig tycktes den så vacker förr! På välkända men även oprövade stigar tar vi oss fram: vitsippa och svalört i massblomning, desmeknopp, kabbleka, ormbär och rödblära i begynnande blomning, liksom druvfläder och hägg. Gullpudran blommar sparsamt och lundvårlöken inte alls. Storrams, här på kommunens rikaste lokal, visar denna vår lokalt stora rostsvampsangrepp. Fyndet vi minns är av myskbrodd, som inte blivit sedd på länge. Jolster, getapel och en jätterönn är trevliga inslag i Ryas trädflora. Till kvällsfikat får vi en konsert som ljuder ganska fulltalig, grön- och lövsångare, rödhake, svartvit flugsnappare och koltrast. Och slutligen kvällsflygande fladdermöss och en fin observation av trummande mindre hackspett. 30 personer följde IN denna tisdagskväll i Rya skog.

(5) Slottsskogen 21 maj, centralt och bra och mycket att studera. En fin vårkväll som denna gläder man sig åt allt som blommar; majsmörblomma, rödblära och skogsnarv. Gräs och gräslika växter visar sig både vackra och intressanta, bland annat bergs- och lundslok, vårbrodd, knipp-, vit- och vårfryle, tramp- och vitgröe. Trampgröet har en säker lokal i de leriga gräsmattorna vid f.d. Vita Bandet. Ledare för 15 personer var HG.

(6) Kallhedslunden på Hisingen 29 maj. Vilken upptakt: genom ett grönt hav av lundslok och under träd med späd grönska tar vi oss in i lunden och gläds åt allt vackert, gullviva, liljekonvalje, lundstarr och lundbräsma, sistnämnda riklig men ännu ej blommande. Naturligtvis inbjuder allt detta i högsta grad till att sitta ner, ta en kaffepaus och njuta av den kvällsbelysta lundgrönskan. Årets första lysande fruktkropp av svavelticka sitter på en ek. Att det är en givande lokal får vi flera belägg för: backsmörblomma, brudbröd, strandgyllen och sötvedel. Något oväntat finner vi alunrot Heuchera naturaliserad i ekskogen vid Kallhedens sommarstugeområde. Från lunden kommer vi ner till havet, som avlockas många hemligheter: hartmansstarr, strandstarr och blodnäva. Den fortsatta promenaden bland kullriga strandblock blir rätt krävande. I skymningen drar morkullan över Kallhedslunden, vita lundstjärnblommor lyser upp i ett fuktstråk. Alla 12 deltagarna kommer lyckligt tillbaka, och Helny Rendahl avtackas för sin trevliga ledning.

(7) Öxnäs på Hisingen 10 juni, ett gammalt kulturlandskap med välhävdade naturbetesmarker och torrbackar. Särskilt trevligt är det att få se en av Västsveriges sällsyntaste växter, nämligen den normalt östliga tulkörten, här på en av två närbelägna lokaler. Just nu är den i blom. Strax intill i en kreaturstrampad fuktsvacka är det gott om blommande källgräs, en art som blir allt sällsyntare. Utefter den gamla vägen finns i ljunghedsresterna slåtterfibbla och slåttergubbe, kattfot och jungfrulin. Vanlig stagg, ett av våra mest triviala gräs, har intensiv och riktigt vacker blomning. Från krönet av bergknallen har vi en härlig utsikt över Nordre älvs estuarium. Vi klättrar över stenmurar, berghällar och taggtråd. Strax befinner vi oss i utkanten av en stor koflock, och tjuren sätter definitivt stopp för vårt planerade framträngande. Vi retirerar upp på block och bergssidor. De ljudligt råmande korna får dock tjuren att så småningom lämna oss. Det hägrande vattenhålet innehåller blåsäv, hästskräppa, källgräs och vattenmöja. Nöjda med kvällens upplevelser drar vi oss tillbaka mot bilarna, gruppen består av 20 à 25 personer (av okänd anledning lockade just denna exkursion många oanmälda deltagare). Vår ledare är ELj.

(8) Årets inhemska långexkursion till Dalsland 13-15 juni. Inkvartering på vandrarhemmet i Dals-Långed vid Långbrons sluss.

Första besöksmål är Ranneberget, en magnifik upptakt. Vandringen går ganska snabbt och flera är trötta innan vi når en fin utsiktspunkt och får plocka fram termosar och lunchpaket. Men mycket får vi se, bland annat bergets specialitet, ormbunken uddbräken, vidare skogstry och frodiga bestånd av hässlebrodd och skogssvingel och många ytterligare exponenter för rik, frodig, lundartad skogsmark. ELj hämtar efter en djärv bergsklättring en kalbinka Erigeron acer ssp.droebachiensis, troligen ny för landskapet. IN, som ägnar mycken tid åt lokalens talrika småsvampar (blåsippssot och rost på akleja, skogsbingel, skogssallat, sårläka och vildlin), finner en fylldblommig smörblomma med vackert lysande blommor. Nära samlingsplatsen ser vi mer uddbräken och även taggbräken, som främst hör hemma i fjällen. Den älskliga brunklövern finns i två exemplar på ena vägkanten, blågull på den andra. Klasefibblor med försommarens skönaste gula blomkorgar lyser upp ett torrt bryn.

Efter förflyttning når vi dagens andra stopp, där vi botaniserar i en strandnära lund. Under vandringen når vi Mjölkudden, där några tar ett dopp i Spångens böljor. Botaniskt, ja, bland annat blodnäva, brudbröd, brudsporre, duvnäva, Sankt Pers nycklar, strandgyllen, vippärt, åkerkulla och olika myntor samt liljekonvaljerost.

Efter middagen i Dals-Långed faller så småningom skymningen över ett glatt gäng, som finner sig väl tillrätta med mycket sång, vin och olika upptåg.

Andra exkursionsdagen inleds vid en vassvik vid nordspetsen av Ryrsjön, där strandviol och rankstarr är höjdpunkterna.

Sen till Ryrhalvön och de erkänt rika markerna, med bland annat nästrot, skogsvicker och tvåblad. Trollsmultron finns ännu i fin blom, men på alvarmarken mot sjön är det mesta redan upptorkat. Vi skvätter vatten på en snustorr murruta i en klippskreva. I en gammal örtrik trädgård demonstreras spontant uppkommen svedjenäva.

Dagens sista stopp är vid Buterud. En uttunnad skara vandrar genom stenig lundmark och gläds åt bland annat mångflikad blåsippa (f. multiloba), idegran, låsbräken, myska, skogsvicker, skogssvingel, sårläka, vipp- och vårärt samt underviol. Ärtvickern, det stora dragplåstret, hänger i ett buskage vid en bergbrant, tyvärr ännu ej i blom.

Dalsland har visat sina stora botaniska kvaliteter för oss 20 göteborgare. Kunnig ledare var Torsten Örtenblad, mångårig ordförande i Dalslands Botaniska Förening.

(9) Kvällsexkursion till Oskarshöjd i Floda 17 juni. Vi samlas till en parkvandring som erbjuder mycket av intresse. Vad sägs om jätteälggräs och lundsmörblomma, lundäxing och vitrapunkel, guldkörvel och parksmörblomma eller bergklint i stora bestånd? Somliga är kvarstående efter avsiktliga inplanteringar, andra är kvar som gamla gräsfröinkomlingar; de representerar intressanta historiska nivåer i sortimentet. Blodbok och bohuslind studeras av de drygt 20 deltagarna och ledaren ELj.

(10) Midsommarexkursion till Grandalen i Risveden 22 juni. "Under färden mellan Skepplanda och Grandalen kan vi bl.a. njuta av Västsveriges största förekomst av smörboll - detta gäller tills större förekomst bevisats".

Den fina miljön vid gården Grandalen hyser vackra slåtterängar med Västsveriges största bestånd av granspira, blommande bestånd backvicker samt skavfräken, "några ynka strån". En grönstenspåverkad vägslänt innehåller bergjohannesört, jungfrulin och sötväppling. Gårdens gamla källa omges alltjämt av humle och körvel. En lagom lång runda i lugn takt runt byn Marberg avslöjar linnéa, kambräken och plattlummer (alla med Västsveriges största förekomster). Av orkidéer ses knärot, korallrot och spindelblomster, lika många pyrolor visas upp (återstående fyra kvarstår till nästa besök). Mästerroten blommar härligt. Skvattram skymtar också.

"Av köttätare fanns det 12 stycken. Tio av deltagarna hade korv e.dyl. i matsäcken (två är för närvarande vegetarianer). Nr 11 var rundsileshår och nr 12 tätört, som blommade".

Den utlovade ängsklockan hade ätits upp veckan före av fåren, "men nästa år kommer den tillbaka, så det får väl vi göra också". "Deltagarna i exkursionen - 12 stycken - sade sig vara nöjda med dagen, men sådant prat tar en erfaren Risvedenguide naturligtvis med en stor nypa salt". Han som guidade och skrev var Pelle Dalberg - tack Pelle!

(11) Kvällsexkursion till Bollebygd 24 juni. Betes-, glans-, glatt-, sammets-, späd-, stjärn-, trubb-, vall- och ängs- Vad är nu detta? Jo, bytet i fråga om daggkåpor som hemförs från en föredömligt kort och koncentrerad tur; 200 m vägkant och enbart daggkåpor på programmet. Tio arter hade utlovats, men en gäckar oss denna afton (troligen hade vi ej kunnat tillgodogöra oss fler), men som kompensation får vi grönvit nattviol. Naturligtvis fikar vi i gröngräset till toner av buskskvätta, drillsnäppa och gulsångare, en älgko springer förbi. 15 deltagare. Ledde med den äran gjorde ELj.

(12) Heldagstur till Ramhulta - Buarås vid Lygnern 28 juni. Vädrets makter är inte nådiga denna dag. Vi samlas vid Ramhultafallens parkeringsplats, och alla pratar om Hallandsfloran, som snart ska komma. Nu ska vi besöka en av de botaniska pärlorna i norra delen av landskapet. Vi fallets fot studeras västkustros Rosa elliptica ssp. inodora och i en bäckfåra skunkkalla Lysichiton americanus, en sen invandrare. Längs Lygnerns klippiga och svårforcerade strand fortsätter vi att botanisera. Rasmarkerna hyser mer västkustros, vidare backvicker, berg- och lundbräsma, berg- och kungsmynta, blodnäva, murgröna och sötvedel. Fyra trevliga småormbunkar ses också när vi väljer en stig där det är mindre risk att halka i vätan. Till artlistan fogar vi bergjohannesört, klippfibbla och trollsmultron. 20 personer följde ledaren Jan Kuylenstierna på denna fina lokal.

(13) Långexkursion till Salten i Norge 1 - 6 augusti. Inkvartering i Storjord (Skogvoktergården). Det vackra kvällsvädret lockar direkt till en färd mot Junkerdalsura: ett överdådigt natursceneri och en förbluffande blandning av värmekrävande, oceaniska, kontinentala och arktiskt-alpina växter.

Nästa morgon åker vi upp i Junkerdalen. I en mycket slipprig rasbrant mot Bibeldalen håller fyra fjällvallmoraser till, dovrevallmo är en av dem. Vid Solvågli börjar gamla stigen till Solvågtind, en lokal med stor botanisk lyskraft. Den kalkrika, mestadels översilade fjällheden innehåller det mesta som man kan önska sig, förnämligast av allt grönlandsstarr Carex scirpoidea, fram till 1975 den enda kända lokalen i gamla världen. Vi återvänder till Solvågli, och efter vilo- och matrast startar en långvandring genom hela Junkerdalsura. Stigen blir allt sämre och mer obefintlig, men intressanta växter är det gott om, främst av allt rosenkrassing Braya linearis i stora massor samt havtorn (på en särpräglad lokal). Den fortsatta vandringen är något mindre våldsam nedför återstoden av uran i den vackra eftermiddagssolen.

Andra exkursionsdagen far vi uppför Junkerdalsvägen och in på gamla Skaitivägen, till slut blockerad av nerrasade stenblock. Här börjar en svettig bestigning av Skaitiaksla i obanad terräng, bergbranter för klättring och blöta kärr att vada igenom. Men floran är rik och omväxlande, vilket piggar upp. Slutligen kommer vi utmattade upp på den torra, kalkrika fjällheden. Vi unnar oss en längre mat- och vilopaus bland massor av fina fjällväxter. Tar en annan väg tillbaka, men även nu ömsom stup och ömsom kärr. Tämligen matta återkommer vi till bilarna, som startar mot Stor-Graddis och en rik klippbrant med bland annat fjällbrud. Vid Graddis´ fjellstue besöks en tallurskog.

En ny dag gryr bland de norska fjällen, vi bryter upp och åker mot Beiarn. Första stoppet är en tuvsävsmyr vid Dugnadsveien nära Trollhaugan, den nästa en rikare myr nära Austerheim, bägge med främst trevliga gräs och halvgräs. Saltängarna vid Arstad vid Beiarnfjorden hyser både norsk- och österbottensstarr. Vem vill inte se världens nordligaste vilda almar? Det får vi i Arstadlia, och dessutom purpur- och skogsknipprot (och hybriden dem emellan). Efter lunch far vi ut till Tverrviknakken, ett kalkberg vid fjorden, och därefter runt innersta Beiarnfjorden till de vackra och mäktiga estuariestrandängarna vid Leirvika. Ishavsstarr avnjuts vid Landholmen i Misvaerfjorden.

Med Tuv vid Saltstraumen kommer duggregnet. Efter frukost far vi till Godøystraumen med strandklippor av kalk. Bland mycket annat kan nämnas östersjötåg, skrednarv och jättetare. Kortstopp vid Øyjorda med huvud- och näbbstarr, säter- och svartfryle. Vi ilar till Ilstad för att beskåda blodnycklar. Lunchen intas i skydd av en vägbro vid Futelva Elvepark, fortfarande blött och trist, men de trevliga blommorna står ändå kvar: groddsvingel, kärrögontröst, norsksäv, myggblomster, nålstarr och ängsnycklar. Fortsatt färd till ett Carex-paradis vid Mørkved-Skagen med bland mycket annat finnmarksstarr. Saltängarna vid Feta bortom Bodø ger bland annat ishavsstarr, men även strandgentiana Gentianella detonsa, vars blekvioletta öga är slutet i regnet. Nya intressanta växter väntar vid Mjelles kalkklippor och sanddyner (borst- och bågstarr, källgräs, norsk trampört, späd ögontröst och strandgentiana). Sandstranden vid Ausvika är täckt av enaxig sävstarr, men det finns plats också för flugblomster och lappvedel. Kortstopp vid Bremnes´ havtornsbestånd. Några gör ytterligare en kvällsexkursion till Södre Nattmålstuva och upplever berg- och kambräken samt myrlilja.

Grå morgon och avfärd mot Fauske, upp genom den trånga dalen mot Sulitjelma. Vädret bättrar sig, solen tittar fram, slutligen strålande sol långt in över Sverige. Utefter stigen genom Rossnevarres fjällbjörkskog är floran trivial, kalkfattig. Väl uppe på fjällheden blir det bättre och bättre, och till slut vadar vi i rariteter, dvärgnycklar, kantljung och lappögontröst och tyngst av alla, silverbräcka eller bergjunker Saxifraga paniculata ssp. laestadii som är endem. Efter vila och matpaus återvänder vi mot Sulitjelma, och med lokala guider bär det så uppför på en brant serpentinväg på Tverrfjellet. Här finns en rik, mellanalpin flora, fjällarnikan blommar. Tyvärr ger de flesta upp innan vi når lokalens tyngsta raritet, dvärgdraba Draba crassifolia, men några får ändå se den rikligt blommande i ett stort bestånd.

Efter nedfärden till Sulitjelma tar vi farväl efter en mycket givande men något hård exkursion. 13 deltagare, som alla kom hem med livet i behåll, 3 avrundade med ytterligare fyra dagar i Saulofjällen bortom civilisationen. Ledare var Mats Nettelbladt, Bodö samt ELj.

(14) Knarrholmen i Göteborgs södra skärgård 17 augusti. Mässfall då exkursionsledaren insjuknat och ingen reserv stod att uppbringa. Men med god vilja kunde exkursionen genomföras av tre deltagare, som hade en bra dag med bad och strandmolke som botanisk begivenhet.

(15) Kvällsexkursion till Kungälvstrakten, särskilt Mareberg 21 augusti. Samling vid Bohus fästning, där ledaren demonstrerar några sällsynta ogräs samt smalbladig vattenpest Elodea nutallii och trubbnate Potamogeton obtusifolius, de sistnämnda uppfiskade ur Nordre älv. En jätteförekomst av skavfräken passeras på väg till Mareberg. Sommarens intensiva torka har förstört den rika floran på bergets östsida, men i lunden finns en del kvar, bland annat lundelm, lundslok och piprör, vidare skogs- och skärmstarr och även hässle- och nässelklocka. En specialitet är kungälvsbjörnbär (även benämnt naggbjörnbär), Rubus lamprocaulos, med totalutbredning kring Kungälv och södra Inland. Ledaren har en fuktigare lokal i bakfickan, och dit sticker vi: Nordre älv nära Ytterby kyrkoruin. Här fångas intresset av bitter- och rosenpilört, häst- och vattenskräppa, foderkäringtand och rörsvingel. 17 deltagare. Som alltid intresseväckande och trevlig guidning av Harry Andersson.

(16) Skärgårdsexkursion till Stora Hermanö utanför Orust 23 augusti. Behagligt exkursionsväder och en fin lokal. Siktet är inställt på den sydvästra delen av ön och en sevärd ormbunke. Det blir en långpromenad, först genom leende kulturmarker, sen över hällar. Blankstarr, jordtistel, paddfot, stånds och sumpgentiana livar upp vår vandring. Bland stora depositioner med plast och annan skit nära stranden upptäcks sotigelknopp Sparganium erectum ssp. erectum och stolt trampört Polygonum aviculare ssp. excelsius, bägge sällsynta, sistnämnda på sin andra lokal i Sverige. En lagun omgiven av solvarma klippor inbjuder till långt uppehåll med havsbad. Ormbunken hedsafsa Osmunda regalis ssp. hibernica är ännu någorlunda fräsch för säsongen. Vandringen tillbaka tas via strandängarna på öns östsida, som är innehållsrika med bland annat två arter marrisp, två arter glasört, glesstarr, kustarun, rödsäv och strandmalört. 11 deltagare under god ledning av HG. Tänk så många som missade en fin botanisk sensommartur!

(17) Kvällsexkursion till Mölndal 26 augusti. Exkursionsledaren har tillsammans med IB, Birgitta Herloff och Gunilla Tochtermann framgångsrikt inventerat Mölndalsrutan för västgötafloran. Av drygt 700 noterade arter får vi titta på några av de trevligaste. Parkstånds växer i ett livskraftigt bestånd innanför stängslet vid järnvägen. Våra bilar ställs vid Papyrus. Här finns prärieoxalis Oxalis dillenii, men den lever farligt. På den första parkeringsplatsen blev den täckt av asfalt, men nu har den flyttat en liten bit. Inom Papyrus´ koloniområde växer ädelmynta Mentha x gentilis i ett jorgubbsland, troligen kvarstående från gammal odling. Vid Fässbergs plantskola får vi se ett mycket ovanligt ogräs, pilgrimsveronika Veronica peregrina, som kan ha levt här obemärkt i många år, då den plötsligt uppdagas och blir såväl lokal- som rikskändis. Färgreseda ser vi på en vägkant och skogsnässla i ett dike. Vid Eklanda växer sammetsbjörnbär Rubus allegheniensis. 15 deltagare. Eva Andersson hade en trevlig guidning bland ovanliga arter i ovanliga miljöer.

(18) Förhöstexkursion i Uddevallatrakten 7 september. Perfekt exkursionsväder som följer på nattens ösregn. Första besöksmålet är ett omfattande ruderatområde vid Råsseröd, beläget inom två av exkursionsledarnas inventeringsruta (för Bohusfloran). Här har deponerats fyllnadsmaterial med skalgrusinnehåll, och därför är här viss kalkpåverkan på vegetationen. Roligaste arten är åkersyska Stachys arvensis, som bjuder gott motstånd och först efter lång kamp låter sig återfinnas. En artlista härifrån bleve lång, men några kan nämnas: knytling, opievallmo, rosenvial, räv- och revormstörel, tuvknavel och vitsenap. Småsporren finns i jätteexemplar, som alla är toppade av betande rådjur.

Vi förflyttar oss några kilometer österut till Salekärr. Här gjordes 1996 ett oväntat fynd av åkerfibbla Hypochoeris glabra, ett åkerogräs som försvunnit. Specialinventering i Bohuslän har avslöjat ett tiotal exemplar på två gamla lokaler. Nu kan vi konstatera att den håller ställningarna från i fjol eller till och med ökat till minst 1000 exemplar! Den växer i utkanten av det övre, bortersta partiet av en havreåker, men bara 1 à 2 m in från åkerkanten. Efter skörd har den vuxit upp tack vare regnet och blommar nu rikt. På en skogsväg letar vi fram små exemplar av dvärglin, och efter en kort förflyttning några skogsknipprötter vid en annan skogsväg.

På småvägar tar vi oss fram till en stor majsodling vid Övre Bräcke i Bäve. Det som lockar här är, förutom lunchen, några ogräs, grön kavelhirs men framförallt vackert yvig buketthirs Panicum capillare.

Vi återvänder mot staden och bekantar oss lite med sligmarkerna vid gamla snäckskalskvarnen vid Bäveån. Här växer skavfräken tillsammans med smalfräken Equisetum variegatum, sistnämnda på sin enda kända lokal i Bohuslän. Vi spanar mycket efter hybriden mellan de två arterna.

De klassiska skaljordsbankarna vid Kuröd, Bräcke får ett besök. Det mesta är överblommat, men lokalens flaggskepp, kalkdån Galeopsis angustifolia blommar fortfarande ganska rikt. Vår grupp visar upplösningstendenser, och skaran som beser välska krassingen (överblommad) är reducerad. Lundmarkerna vid Emaus är ej till sin fördel, då vägverket slagit lundkardborrarna. 15 personer guidades av Annica Andréasson och IN samt Göran Johansson från Uddevalla, en mycket bra exkursion!

(19) Höstexkursion i skärgården till södra Tjörn 13 september. Fiskeläget Storekalv har många trevliga trädgårdsflyktingar och odlingsrester. Sedan hundra år finns här svartsenap Brassica nigra som fortfarande blommar, ofta når den dryg mansstorlek. Den hårda blåsten omöjliggör botanisering på stränderna på Tjörnekalvs västsida, och vi väljer några ruderatplatser i mer skyddat läge. Sparbankstorget på Koholmen och de närmaste omgivningarna hyser verkligen mycket fint och oväntat: finsk fingerört, hundtunga, malörtsambrosia, odört, opievallmo, skär kattost, vingpimpinell och vitreseda. Vid Bäckevik växer en vacker järnek, troligen vild, den enda i Sverige. Skalgrusbanken vid "Kärret" får också ett besök. Här blommar ängsgentiana i stor mängd, och vidare gläder vi oss åt stora bestånd av jordtistel och ormtunga. Gruppen består av nästan 10 personer, som följer Ingemar Jonassons intressanta guidning.

(20) Dagsexkursion till Onsala 20 september. Vandringen får en kulinarisk upptakt; i sin vällovliga iver att lära ut raspbjörnbär tillgriper ledaren det gamla knepet att låta eleverna provsmaka. Vandringen går mot Orreviken med strandmalört och sumpgentiana. I dammar och längs stränder trängs trevliga våtmarksväxter: hedfryle, klotgräs, krypfloka, rödlånke, spikblad, strandkämpar, sylört och ävjebrodd. Mest oväntad var kanske ändock en ung kokospalm (med både blad och rötter), det kanske första tillägget till den nya Hallandsfloran!

Onsalahalvöns allra största sevärdhet nås efter lite klättrande, nämligen ormbunken hjorttunga, här på den enda helt naturliga växtplatsen på svenska fastlandet. 15 större och mindre exemplar kan vi räkna in och andäktigt beundra. I Hugo Magnussons ursprungliga spricka tycks den ej längre finnas kvar.

Efter matpaus fortsätter vi till Mönster och nya botaniska fröjder: flocksvalting, fyrling, granspira, liguster och strandbeta. Vid Lilla Skedevik noterar vi dvärgarun, dvärglin, knutört och smultronklöver. Ett avslutande stopp görs på Hållsundsudde. Vid parkeringen växer västkustros och i sjön på ljungheden en utsökt skara: atlantnäckros (smånäckros), klotgräs och sjötåtel, klockgentiana avnjuts strax intill. Näckrosen, som är vitblommig, finns här på en sina två svenska lokaler. Nästan 25 personer hade turen att få uppleva allt detta under ELj:s säkra ledning.

(21) Mossexkursion till Grönåns dalgång 27 september. Vi startar vid brofästet väster om berget Rapenskår och studerar mossor utmed en skogsväg, arter som grusbjörnmossa, smaragdmossa och dikesnardia. I vägdiket sitter som vanligt i Västsverige kantvitmossa. Några stenblock i forsen hyser bäckgräsmossa, bäckkrypmossa, bäckscapania, kvarnbäckmossa och stor näckmossa. Under fortsatta promenaden passeras kalkförande branter med grov baronmossa och platt fjädermossa. I bäckravinen demonstreras kuddtrattmossa, skuggtrasselmossa och ytterligare ett trettiotal arter. "En solig, lärorik och rekreerande studiedag!" 8 personer deltog i Harry Anderssons stimulerande mossexkursion. - På hemfärden visades den återupptäckta smultronmållan Chenopodium capitatum vid Viken och Eriksdal.

(22) Svampexkursion i Jonsered 4 oktober, ett samarrangemang med Partille Svampvänner. Vi följer stigen i kanten av ädellövskogen mot Bokedalen. Marken är bördig med kräsna arter som stolt fjällskivling (delikat) och orangebruna giftspindlingen (farlig). Vi får tillfälle att jämföra stolt och rodnande fjällskivling. I en gammal beteshage finner vi de små vackra arterna svartnande vaxskivling och ängsfingersvamp. Bland Bokedalens bokträd studeras bokriska, gallkremla och puckelmusseron, som alla är ganska vanliga här. Många stammar och grenar pryds av den eleganta porslinsskivlingen. Stor lökbroksskivling sprider vitlöksdoft i skogen. På tre ställen finner vi korallticka på ek, andra exklusiva arter är olivjordtunga och koralltaggsvamp. 20 deltagare lär sig svamp av Robert Daun.


Botaniska föreningen i Göteborg